Aftonbladet – 23 september 1858, sida 2

man ville småningom hafva det undanröjdt, utan äfven toge sig för att införa det i sådana städer, der förut fåtalet icke kunnat besegra majoriteten, Ser man sålunda på den af motionären och konsttutionsutskottet uttalade afsigt med förändringen, så finner man, i trots af J. A. H:s deduktioner, att det ingalunda är utan sken af rimlighet som lagstiftaren lemnat det öppet för de städer, der det medelbara valsättet varit öfligt, att både besluta förändring i valordningen och förrätta riksdagsmannaval, utan att behöfva komma i samma ofördelaktiga ställning som städerna med omedelbart valsätt, för hvilka lagstiftaren väl beredt en utväg att komma ur det öfverklagade förhållandet med fåtalets öfvervigt, men likväl konservatift nog gjort denna utväg beroende af fåtalets rättskänsla och aktning för sina öfriga medborgare. Att icke taga afsigten med en lagförändring i betraktande, då man vill tolka lagtexten, går möjligen an för J. A. H. och Svenska Tidningen; men föregifvandet att Kongl. Maj:t skulle på samma sätt gå tillväga är ett tomt skrämskott, som troligen icke skall mycket inverka hvarken på magistraten eller Stockholms valmän. Att åter under lagtexten skjuta en annan afsigt än den, som vid dess antagande uttryckligen uttalades — och detta senare har J. A. H. gjort, då han säger, att lagstiftarens afsigt med stadgandet, att vid omedelbara val skall röstas efter skatt, såvida icke annan röstberäkningsgrund på föreskrifvet sätt antages, icke kan vara någon annan än att förekomma omröstning per capita, när det är klart att stadgandet om röstberäkning efter skatt bibehölls blott för att icke göra öfvergången för hastig för sådana städer, der den olika röstberäkningen var gällande — det kan med skäl kallas att vränga lagen och måste så mycket mera försvaga deras ställning, hvilka med sådana medel vilja införa penningens eller rättare den skenbara förmögenhetens öfvervälde. Det flera gånger upprepade hotet af J. A. H. och Svenska Tidningen, att Kongl. Maj:t skulle visa så liten aktning för hufvudstadens valkorporations önskan om valsättet, att dess framställning härutinnan skall blifva ogillad, i fall den afser röstning per capita, förtjenar sitt särskilta kapitel. Att de beslutande valmännen böra sjelfständigt och utan sådana biafseenden antaga hvad de anse vara rättvist, faller af sig sjelft och J. A. H. lärer ock få erfara, att de komma att göra det. TR