Aftonbladet – 23 september 1858, sida 2

STOCKHOLM den 23 Sept Vi återkomma i dag till Svenska Tidning ns artikel med signaturen J. A. H., och afhanudlande frågan: ?Huru skola hufvudstadens vlberättigade invånare grundlagsenligt öfverenskomma om riksdagsmannavalsättets förändring 2? I sin obenägenhet emot politisk jemlikhet inom de politiskt berättigades krets har J. A. H. sökt hvarjehanda utvägaf för atti den nya valordningen för hufvudstaden undgå röstr tt per capita. Det heter nu icke längre, såsom Svenska Tidningen i början så storordigt förkunnade; att rösträtt efter beskattning är den enda, som kan ifrågakomma. J. A. H.ni jer sig med mycket mindre. Han fordrar blott graderad röstskala; men han fordrar att den skall bestämmas på ett af följande tre sit antingen genom beslut klassvis, eller genom beslut af klassvis utsedda elektorer eller genom samfäldt beslut, fattadt med rösträtt cfter beskattning. Han försöker icke neka, att de nytillkomna valmännen hafva rätt att i afgörandet deltaga, och han medgifver, att de icke äro till klasser konstituerade, men han antager likväl, att klasserna skola kunna om valordningen besluta. Ingen annan har hittills, oss veter-) ligt, yrkat, att frågan på detta sätt måtte Jö!t sas. Man kan således lemna detta lösnings; sätt i sitt värde, helst det är klart, att inom : klasserna gäller hvar medlem endast för en : person, så att i allmänhet klassernas beslut ! måste komma att likna ett samfäldt beslut, ! fattadt med lika rösträtt. ! I I 1 I I ( t of LÄ fint DR tt fr OR RR PA ÄR fr ÖN RN fn ner tr 6 mist pb Men hans genialiska id, att klassvis valda elektorer skulle besluta om valordningen för hufvudstaden, är måhända benigare, Visserligen har ingen annan än J. A. H. ocn Svenska Tidningen ifrågasatt något sådant; visserligen stadgar grundlagen, att det är stadens valberättigade invånare eller ock en eller ficra klasser bland demp, och icke några klassvis valda elektorer, som skola öfverenskomma om valsättets förindring; visserligen är borgerskaj pets klassifikation faststäld af K. M:t genom: nådiga bref af den 30 Mars 1849 och den 24 1: Jan. 1851 (icke precist så, som J. A. H. uppI gifver; men ändock så, att den icke kan rub! bas utan med K. M:ts bifall); men allt sådant I torde likväl icke betrygga Stockholms valbej! rättigade invånare uti deras af grundlagen till. försäkrade rätt. J. A. H. förutsätter på allvar, att magistraten skulle kunna företaga sig i: att oktrojera en ny klassifikation, och man vet. att Svenska Tidningens författare alltifrån början haft så väl reda på hvad som skulle ske i valordningsangelägenheten, att man väl kan antaga, att det.skall lyckas J. A. H. att påj sådan väg med förnuftets ljus och under samvetets ledning slå en säker bro öfver luc-. korna i grundlagstexten, så att han trygg och utan att blifva kollrig må kunna marschera rakt in i skatteberäkningsgrundens läger. Och vore det icke horribelt, om hufvudstadens ma. gistrat försummade att följa denna fingervisaf J.A. H.? Sämre råd, än dem han gifver, torde väl kunna erhållas. Men för att vara uppriktiga, måste vi be-l känna, att J. A. H. troligen icke haft särdeles allvarlig mening med sitt tal om de begge förenämda lösningssätten för valordningsfrågan. Hans sofisterier till fördel för dem äro förmodligen att betrakta såsom blänkare, hvilka en befälhafvare utsätter för att inbilla motståndaren, att-han med sin styrka befinner sig på en viss plats, medan han på en annan söker verkställa sina operationer. Hans fältmanöver gäller egentligen att få skatteberäkningsgrunden tillämpad vid röstandet om valordningen. För detta ändamål söker han göra troligt, att grundlagsstiftaren menat, att rösterna vid beslut om förändring af valordningen skola i städer, der medelbart valsätt egt rum, räknas efter skatt, emedan han i grundlagen stadgat att en sådan beräkning skall ske-i städer der omedelburt valsätt existerat. Det förefaller visserligen oklart, — och J. A. H. upplyser icke heller, — hvarföre grundlagsstiftaren skulle ha menat, att sådan röstberäkting bör ske i alla städer; men stadgat det blott för vissa, då det likväl hade varit både enklare och tydligare att i sådant fall göra stadgandet allmänt. Ja, det tyckes såsom borde man kunna förutsätta, att två riksdagar och K. M:t icke skulle hafva så utan allt skäl särskilt fästat vigt vid städer med omedelbart valsätt, men icke nämnt något om de andra, i fall de verkligen menat alla... Men sådant generar icke J. A. H., som käckt påstår, att man icke med något sken af rimlighet kan antaga, att lagstiftaren :skulle, der valen skett medelbart, tillstädja, att frågan om valsättets ändring finge afgöras genom omröstning på en gång omedelbart och per capita. Nu är likväl förbållandet, att vid 1850—51 årens riksdag antogs ett af rådman Björck : väckt förslag till förändring af riksdagsordningens S. 14, mom. 3 (hvilket moment mot-: svarar det nuvarande mom. 2) att hvila tilll. grundlagsenlig behandling vid följande riks-l: dag. Detta förslag afsåg, enligt konstitutions-! utskottets memorial, att afhjelpa det öfver-: klagade förhållandet att i vissa städer någral. få personer kunde bestämma valens utgång. . Förslaget föll vid 1853 och 54 års riksdag, men upptogs ånyo af konstitutionsutskottet ! med någon förändring och blef hvilande tilljs i l ( i Å 1856, då det anto.s af alla stånden. Ändamålet med förändringen, eller att öppna en utväg att förhindra det några få personer skulle beherrska riksdagsmannavalen, skulle ju nu vara alldeles förfeladt, om man icke allenast skulle bibehålla det öfverklagade förhållandet der det förut existerar, och der SPARKEN dh GERE BR om hvad :srannlavenhoton-fordvar af don. hvilI