Aftonbladet – 22 september 1858, sida 3

Hvilken: då 2? ;Unna mig några ögonblick efter valsens slut. Jag förstår er icke, herr grefvel Nu gjorde. man ett uppehåll för att hvila och. grefven började tala om likgiltiga saker, men när de åter dansade ut, och ingen mer än Albertine kunde höra hvad grefven sade, återtog han, nu icke mera i en bedjande, utan nästan i en hotande ton: Jag önskar säga er några ord, fröken von Krug, och jag hoppas ni icke skall afslå min begäran, då jag försäkrar er, att jag i annat fall kunde få lust att fråga doktor Bergström, hvad som så ofta fört honom i närheten at skogvaktarens koja.. Doktorn skall nog besvara den frågan, derom är jag fullt förvissad, svarade Ålbertine stolt. : Äfven om jag gör den frågan högt, inför er mor? Albertine bleknade. Några minuters samtal, under en liten kort promenad i fria luffen; i allas åsyn, se der hvad jag begär, eller rättare en liten hvila på den lilla gröna soffan under träden midt för fönstren. Albertine teg. Icke ett ord vexlades vidare under -valsen dem emellan. Ändtligen slutade den. Helt artigt förde grefven Albertine ut på gården, med de orden: Hettan härinne är tryckande. Midt för de uppslagna salsdörrarne stod en liten grön soffa. Dit förde han Albertine och tog plats bredvid henne. Han stödde armbågen emot ryggstödet och talade med en til! utseendet så likgiltig min, att ingen af alla, som svärmade omkring dem, kunde tro annat, än att grefven konverserade om de varligaste ämnen i verlden. Albertine hade lu