Aftonbladet – 21 september 1858, sida 2

STOCKHOLM den 21 Sept En sak, söm under den allmänna politiska stiltjen sväts egnad att väcka en lifligare uppmärksarahet, är uppgiften i åtskilliga engelska och tyska blad, att Sardinien skulle å: Ryssland öfverlåtit hamnen Villafranca. Den engelska pressen, och isynnerhet Morning Chronicle och Morning Post, innehåller skarpa art:klar med anledning häraf och frågar, hva Englands statsmän ha sina ögon, när de tillåta att Ryssland, sedan dess Svartahafsflotta blifvit förstörd samt Bosporen och Dardanellerna vederbörligt stängda för dess örlogsfartyg, skapar sig en sjöarsenal vid Medelhafvet. hvarifrån det kan sända sina örlogsskepp emot England, Frankrike och Österrike. Österrike kan icke heller vara särdeles stämdt fö en plan att ge Ryssland fast fot vid Medelhafvet, och korrespondenter från Wien berätta. att hela arrangementet skall bli föremål för en allvarlig diplomatisk diskussion. Kabinettet i Wien — heter det — finner det dock riktigast att något hålla sig tillbaka och låta England uppträda såsom målsman för de stater, hvilkas intressen hotas genom en rysk flotta i Medelhafvet. Emellertid försäkrar en korrespondent från Turin till Indgpendance Belge, att den ifrågavarande hamnen alls icke blifvit öfverlåten åt Ryssland, utan att sardinska regeringen endast gjort det medgifvandet åt Udessa-ångbåtsbolaget, att ryska postångfartyg der skola få ha en station samt upplag af kol och andra förnödenheter. I alla händelser torde det vara af mycken vigt att denna affär icke lemnas ur sigte af de europeiska regeringarne. Man känner af gammalt Rysslands metod att skaffa sig skenbart små och temporära medgifvanden, ur hvilka sedermera stora anspråk och planer utveckla sig. England, som med så liflig uppmärksamhet och rättvislig farhåga betraktat de ryska planerna. att förvärfva någon hamn i norska Finmarken, skall utan tvifvel icke med likgiltighet se något tecken som häntyder på ett syfte. att gentemot Malta etablera en stor rysk sjöarsenal å la Sebastopol. Hamnen Villafranca har icke blott en utmärkt belägenhet i kommersielt hänseende, utan är derjemte i militäriskt en af Medelhafvets vigtigaste punkter, ehuru sardinska regeringen aldrig dragit någon nytta af den i detta afseende. Det är egentligen en stor vik i grefskapet Nizza, blott en timmas väg från staden Nizza och 3 timmars väg från franska gränsen. Vägen från Nizza till Villafranca löper öfver en brant klipprygg, på hvilkens högsta del ligger ett gammalt fäste, hvarifrån man beherrskar hela viken och kan försvära den emot fientliga fartyg. Med några få ytterligare befästningar kan platsen lätt sättas i stånd att tillbakavisa ett anfall från hvilken sida som helst. Inloppet till viken är så smalt, att blott tre större örlogsfartyg kunna jemte hvarandra insegla, men hela den inre bassinen är tillräckligt djup för till och med de största fartyg och kan godt rymma en ansenlig eskader, om icke en flotta. Inloppet försvaras nu blott af ett litet kastell och några få obetydliga batterier, som till besättning ha två bataljoner infanteri och en liten artilleriafdelning. Man skulle lätt kunna tänka sig, att Rysslands planer på denna hamn — 1i fall några sådana af politisk-militärisk art verkligen existera — förskrifva sig från den tid, då ryska enkekejsarinnan uppehöll sig i Nizza, dit en liten rysk eskader, bestående af ångfregatten Wiborg samt korvetterna Olof och Polkan, följde henne och sedermera låg för ankar i hamnen Villa franca. Storfurst Constantin förde kommandot på Wiborg och gjorde då med sina officerare en mängd utflykter i trakten och lät till och med då i närvaro af sardinska ingeniörofficerare anställa åtskilliga mätningar. Ö