Aftonbladet – 21 september 1858, sida 2

TVENNE FAMILJEMÖDRAR, AF Fru M. S. SCHWARTZ.) För första gången har jag visat mig sådan jag är, inför min mor; för första gången har jag vågat gifva tillkänna en egen vilja uttalat en egen tanke; men gjorde jag det som jag bort, såsom en dotter? Nej. — Hon var den förtryckande tyrannen, jag den vanmäk-: tige och uppstudsige undersåten. — Hvad vann jag derpå? — Intet. — Denna gamla rol af passiv lydnad, som jag hittills spelat, är mig motbjudande, och denna nya af trotsigt motstånd är endast uttrycket af min kränkta sjelfkänsla; begge äro ovärdiga :en dotter inför sin mor. — Men är hon då verkligen mor, denna qvinna utan hjerta, utan kärlek, utan något annat sträfvande än att herrska? Eger jag verkligen ett barns pligter emot henne? Richard! Min själ är ett kaos, der den bättre delen brottas med den sämre, .der de nyss anslagna strängarne äro i en ständig disharmoni med dem, som ljudit från min spädaste barndom. Min egoism kan icke förlika sig med min högre sträfvan; hvilken af dessa båda naturer skall gå segrande ur striden? Se der en fråga, min Richard, den endast du kan besvara. Stärk mig, undervisa mig, uppmuntra mig, och jag skall kanske en dag kunna uppresa mitt hufvud och säga: Nu är jag dig värdig! — Öfvergif icke din stackius Albertine. Sådant var det bref den unga flickan skref. Doktorn fann det följande middag på sitt bord. Denna sjelfoekännelse af en så stolt och sluten natur, som, Albertines, rörde honom djupt, men ingaf honom äfven dubbelt mod att handla —) Se Aftonbladet n:r 200—213, 215 och 216.