Aftonbladet – 17 september 1858, sida 2

huru mycket ditt trots och din köld öka min kärlek och begäret att besegra: dig, .sannerligen skulle du icke vakta dig att s: behandla mig. Hade du mött mig med bifall och uppmuntran, hade måhända min känsla för dig bleknat och dött. Nu lågar den upp desto bäftigare. för. hvarje gång du visar mig din ovilja,, mumlade-grefven och gick rakt fram till professorskan. Jag är alldeles olycklig, hennes nåd! Frö-. ken Albertine är uppbragt och vill icke dansa: i åfton, yttrade grefven. Vill hon icke? Professorskans ögon sköto en blixt på dottern. Nej, jag har förgäfves bönfallity men endast fått ett bleklagdt nej till svar. Hon kan, icke förlåta mig att jag ville bestrida doktorn rättigheten till den andra valsen. Herr grefve, ni har säkert missförstått min dotter. Hon har för goda grundsatser att icke inse, det ni gjorde henne en -verklig, tjenst då ni befriade henne från obehaget att dansa med den der karlen. Gif mig er arm, så skall jag strax visa, att något missförstånd eger rum. Huru tacksam blir jag icke, om så är. Det vore mer än hårdt för mig, om den, för hbvilken hela festen är anordnad, icke ville delttaga i dansen. Ack! min nådiga, förskaffa mig denna polkett Var lugn, sade professorskan med en allherrskares ton i röstens Det hade ju ännu alIrig händt att Albertine visat sig upprorisk emot hehne; hon hade ju alltid i dottern haft en slaf under sin vilja, och derföre tölldet icke professorskan in att nu i minsta mån betvifia hennes lydnad. Framkommen. till Albertine, sade fru von Krug: FGrefven önskar dansa denna polkett med dig, och jag förmodar du icke är uppbjuden.