Aftonbladet – 17 september 1858, sida 2

Den Atlantiska Telegrafen. I den osäkerhet, hvari man ännu befinner sig om anledningen till afbrottet. i telegraferingen medelst den atlantiska kabeln, kan det vara af intresse att höra vetenskapsmäns tankar i saken. Så yttrar den berömde franske astronomen Babinet i en till Journal des DeÅbats insänd uppsats: Å Debats läsare torde erinra sig, att jag var en bland de förste, som yttrade. förundran öfver framgången. af den atlantiska telegrafkabelns nedlåggning. Detta var så mycket naturligare, som, under ett samtal kort förut med en af Frankrikes första telegrafiska storheter, vi hade blifvit ense om, att det vore nästan omöjligt att vinha tillfredsställande resultat med en sådan läggning. Genomlöper nemligen den elektriska strömmen en metalltråd, och :i synnerhet en tråd som ytterligare är omgifven med andra metalltrådar, så åstadxommer han en mäktig elektrisk laddning, hvilken, då hon utflyter, gifver tecken, som alls icke höra till depeschernå. Detgifves intet annat medel, än att tåligt vänta, tilldess allt åter är lugnt, hvartill en dryg tid åtgår. Det: är ungefär på samma sätt som med en sal, hvilken har starkt eko och der man vid hvarje ord måste göra ett uppehåll. Denna olägenhet hade redan i smått visat sig vid kabeln i Kanalen; den algieriska telegrafen visar redan samma olägenhet på ett beklagligt sätt. Hvad angår den transatlantiska telegrafen, öfver hvilken engelsmän och amerikaner med skäl kunna vara stolta, så vet man, att drottningens budskap till presidenten kräfde 20 timmars verkligt arbete, men 30!, timmar för apparatens hvila. Man talar om att lägga en ny kabel; det hade varit klokare att göra ett dussin på en gång. Meddet erhållna resultatet begriper man icke den förvägna selfapprobation hos de blad, som jubla öfver 100 ords öfversändande på 20 timmar.