Aftonbladet – 15 september 1858, sida 2

nes allt uppslukande högmod. Jag insåg att jag borde afbryte mina besök, men jag egde icke styrka dertill, och en afton då jag sökte Albert, men endast fann Albertine, halkade en bekännelse öfver mina läppar, hvilken, jag medger det, evigt bort stanna inom mig sjelf. Vi utbytte löften och skildes; ty jag hade fått ett förordnande och måste lemna hufvudstaden. Sedan dess hafva tre år förgått. Vi hafva korresponderat, och denna brefvexling bar alltid gått genom Albertines bror. Under dessa tre år har jag endast på korta tider uppehållit mig i Stockholm och högst få gånger träffat Albertine. I början af April blef min far trädgårdsmästare hos professorskan, och nu aflöstes brefvexlingen af ett par möten i veckan uti trädgården. Detta är den enkla historien om vår kärlek Jag älskar Albertine af Hela mitt hjerta, och för att en gång blifva värdig att ega henne, känner jag mig stark nog att arbeta och anstränga alla mina krafter i afsigt att, om möjligt, skapa mig ett Damn. 2 Men under tiden blottställer ni Albertines heder, sätter ni henne i en tvedydig dager, och kastar genom dessa hemliga möten en ohjelplig skugga på hennes namn. Tror ni väl att något namn, huruw ärofullt och lysande det än må blifva, förmår utplåna de fläckar, som i följd af ett dylikt uppförande skola häfta vid hennes rykte? Men, min fru, dessa möten hafva varit så oskyldiga, att de icke en gång skulle kunnat såra en engel. : Derom är jag fullt förvissad, och hade jag icke varit det, skulle jag icke ett ögonblick iklädt mig ansvaret att spela rolen at Albertines mor, .Men ehuru oskyldiga dessa möten i sig sjelfva äro, tror ni verkligen att skogvaktarens anser dem så? Tror ni folket i byn, som redän hviskar derom, och hvilka