Aftonbladet – 13 september 1858, sida 2

förlägga den inom teoriens och abstraktionens område. Sedan Times sålunda med en fin ironi tievat frihetens motståndare med ett försvar för relionstvånget, och dervid anfört skäl, vida rimligare än dem man här vanligen hört framläggas, medgifver han, att det svenska förföljelsesystemet hvarken är blodigt eller ingår på torturens område, att det har sina fördelar, enär det dels verkat till förekommandet af omvändelser, med andra ord; att inom landet vidmakthålla en gammal fraditionel och stationär fon och system i religionen, dels ock bibehållit lugn och förekommit split inom familjer, hvaruppå han anför ett och annat komisktdrag, öfvergår han-till en ton af fullt allvar och afslutar sin artikel med-följände ord, hvaruti man tycker sig höra det engelska folkets egen stämma: Religionsfrihetsprincipen kan ostridigticke uppehållas utan vissa offer. Den fordrar sådana, och af en ganska verklig och värderik art. Men denna princip utgör likväl en -integrerande del af mensklig rättvisa. Den återgäldar rikligen den oro, som den bringar med sig, genom den moraliska värdighet den förlänar .en nation, de vägar till sanningens kännedom, som den öppnar, samt, det blottande af all falskhet och lögn; somden. förr eller senare tillvägabringar. Den är den enda följdriktiga bana som protestantismen har att följa, och protestantismen behöfver aldrig förtvifla om de fördelar den på sistone deraf skall skörda. Kontinentens katoliker hysa fruktan för införandet af denna princip just på grund af dess kända förmåga att skaka deras system. Och har väl å andra sidan protestantismen i vårt land deraf blifvit försvagad? Har den icke tvärtom i medvetandet af den tvånglösa ock rent förnuftiga grund, på: hvilken den står, vunnit en makt och en sjelfförtröstan,-som den aldrig skulle hafva vunnit, så framt der varit i åtnjutande af ett konstladt skydd? Be-1 traktar icke Rom Englands protestantism såsom sifi största motståndare, den mäktiga kraft, som trotsar och tillbakastöter papismen? Och om så är, kan Sverge utan våda intaga sam-1: ma grund som vi och utbyta en svag, fruk-: tande och traditionel protestantism emot en stark, verksam och intellektuel. Uti ofvananförda, i allmänhet väl grundade och med vanlig. talang skrifna artikel före-) kommer emellertid åtskilligt, hvaremoten svensk måste reservera sig. Till en början kan en åtgärd, på grund-af ett lagstadgande, som blifvit utdömdt af-landets allmänna opinion; sådan denna uppenbarat sig hos de för öfrigt mest stridiga bland pressens organer, svårligen kallas populär. Lika litet blir den detta derigenom, att representationen förkastat ändringsförslaget. Om den engelske publieisten haft den ringaste kännedom om Hlvad en svensk riksdag vill säga, så hade han icke på dess. beslut kunnat grunda:ett omdöme om en åtgärds popularitet. Dertill fordrades, att riksdågen sjelf vore hvad den icke är, nemlicen — populär. Med ett underhus, bildadt som det engelska, hade man äfven med samma personal sännoliktfattat ett helt sånnat beslut. Men det är icke så fullt säkert, att ens denna representation, sådan den nu är, under andra förhållanden kommit till ett sådant resultat. Jemförelsen mellan Cromwells parlament och 1857 års ständer är icke blott föga smickrande, den är derjemte ganska haltande. Hvad helst må ha föranledt ständernas beslut, fanatism var det åtminstone icke; snarare å ena sidan en trög likgiltighet, en ytterlig obekantskap med frågans natur, å andra sidan vissheten om att på det håll, der initiativet tagits, åsigterna ej mer voro desamma. Det har värit ganska lätt att för främmande nationer framställa. den skarpa kontrasten emellan nationens illiberalitet och regeringens liberahtet i datta hänseende, mefi den, som närmare känner förh8llandena och vet, huru inom. våra kamrar allt hvad regeringen verkligen vill ha fram alltid vinner framgång, hyser härom helt andra ky kar. Härvid får ej heller förbisesy att inom ett stånd beslutet utföll till förmån för reformen, och inom tvenne andra temligen starka minoriteter delade borgareståndets mening. Om obefogenheten deraf, att utländningar uttrycka sina opinioner öfver denna fråga, har mycket blifvit taladt. Det är en oss arma menniskor temligen allmänt vidlådande oart, alt då vi ej -ha något annat att med skäl anmärka emot goda råd, så klandra vi att de kommit från orätt man, likasom om man ej vore pligtig att lyssna till sanningen, äfven från fienders läppar. Såsom en politisk inblandning kan en opinionsyttring sådan som den ifrågavarande : omöjligen stämplas. Tankens frihet och samvetets rätt är någonting universelt och erkänner icke några peka råmärken. Dessutom lärer man väl. näppeligen kuhna frånkänna de grannar, på hvilka man vill lägga omsorgen om de härifrån utkastade, en rätt att häremot., nedlägga-envänlig, protest. -T hvad Tines yttrar om den moraliska värdighet, som samvetsfrineten förlänar en natiom,; instämma vi till. alla delar. Man synes i allmänhet ej ha gjort för sig rätt klart det djupt demoraliserande i religionstyånget, Hika litet som. det okristliga i att vilja binda menniskor : wvid-himlen med. sådana band som dem Missg. B. 1: 3 håller tillhanda, och att söka befrämja religionens intressen med hötet om relegation från den stora läroanstalt, som Vi källa fosterland. Posttidningen för förliden lördag bekräftar nu den uppgift vii fredagsbladet gåfvo på ledamöterna i dennya läroverkskomiten. Sedan dess sammansättning således numera är officielt känd, kän det vara skäl att tillse, hvilken utsigt man genom dessa val. af ko