Aftonbladet – 11 september 1858, sida 2

nom uppmärksamhet? Kanske jag till och med nedlät mig att kokettera, jag tror det nästan sjelf, och då — då gaf Richard mig en blick, icke af svartsjuka, utan af ogillande, :f missnöje, som på en gång smärtade och harmade mig. Minna, hvad jag är olycklig, olycklig i alla hänseendent Alla de lidanden du nu beskrifvit, Albertine, äro ju foster af din inbillning och en följd af din egen slutenhet. MHvarföre icke tala uppriktigt med Richard, icke säga honom hvad som plågar dig? Men ditt största fel är — inbundenhet. Vi hafva båda från barndomen haft för vana att säga hvad vi icke tänka, och derigenom har det blifvit vår andra natur att ljuga. Jag inser alldeles icke, Kvarför du måste vara så der sluten emot den du älskar. Jag är alltid uppriktig emot dig, emedan du är den enda jag älskar. (Forts. följer )