Aftonbladet – 10 september 1858, sida 2

så gamla, att flickans högmodiga fru mamm: af lutter vördnad för dem skulle böja sit Istolta hufvud ? -Gumman, ja, men flickan, nej. Hon frågar litet eller intet efter anor; isynnerhet som jag tror att hon redan, utan mammas lof, skänkt bort sitt hjerta, Denna hemlighet letadc jag ut på vår resa hit. Ser man på, i den saken äro alla flickor !olydiga, men de der romaneska kärleksdrömnarne -bruka försvinna med tiden; och den örste älskarens öde är vanligtvis att blifva öfvergifven. För öfrigt skulle du ha tegat med den saken, emedan du dermed, i stället att afkyla mitt intresse, betydligt stegrat det. Kommer hon nu fill på Köpet att visa sig kallsinnig, så kan jag svära på, att jag blir blixtkär i henne. För mig är motståndet blott en Sporre ytterligare, och skall jag en dag bli förälskad, så sker det bestämdt i en flicka som afskyr mig. HDu må gerna för mig söka besegra henne. Nå hvad tyckte du om Jenny? Du har icke sett :hennepå många år Hon är nu alldeles detsamma hon var såsom barn: naiv, enkel och intagande, med en rikedom af idder och en klarhet i förståndet, som emellanåt verkligen sätter i förvåning! Huru vore det möjligt att vara något annat, än hon är, då man haft en sådan mor? AObegripligt nog ändå, endast en dotter af folket; hennes farfar var ju bonde. Det låg vid ög ord något högdraget i Ttöstens uttryck. Hvad obegripligt ligger deri? Intet? Från folket hafva ju våra utmärktaste män utgått Folkets barn, då de odla sitt förstånd, görs det med allvar och kraft, och känna dervid behofvet att äfven förädla sina hjertan och sträfva till moralisk fullkomlighet. Vi lyc: RS bortskämda barn tänka aldrig hvarken på att uppodla förstånd eller vårt hjerta; vi