Aftonbladet – 9 september 1858, sida 3

de baronens tröghet henne, och hon hade mec anledning deraf levererat flera Små skärmytslingar med honom; hvilka hade haft till. följe attbaronen -blifvitförargad och med detsamma litet upplifvad. Ja, vi måste tillstå det, att ända till dess doktorn ankom till. Rönby. hade baronen intresserat Jenny mera än någon annan af hans kön. Nu led -detta intresse icke obetydligt genom de oupphörliga jemförelser hon gjorde emellan honom och doktorn. : Ännu hade Jenny ej gjort sig reda derför: hon endast fann baroner ledsam med sitt. evipa: läspande, sin tröghet och liknöjdhdt. Det passiva i alla hans yttranden: och handlingar företöll henne odrägligt. Albertine å sin sida led af svartsjuka. Hon var svartsjuk på taflan, svarsjuk, på Jenny, svartsjuk på allt, som ådrog sig Richards uppmärksamhet och fästade den vid något annat föremål. än vid bennes egen Personlighet, Alla gästerna hade lemnat Stjernebro. Natten hade redan ljusnat och den gryende morgonrodnaden jagade undan det: lätta halfdunkel, som några ögonblick hvilat öfver jorden, I porträttgalleriet, på. Stjernebro promenerade ännu baronen och grefve Stormhjelm. Sannerligen, min kära Fritz, jag begriper dig, sade grefven; du låter måla en qvinnas porträtt, upphänger. det ibland familjeporträtterna och förkunnar högt, att hon varit din fästmö; och detta, ehuru ingen menniska någonsin. hört. talas om att du varit förlofvad. Erik, lemna detta ämne; jag hvarken kan eller vill gifva dig en förklaring nu; framde1es måhända, men i hvad fall som helst, ännu blöder såret för häftigt. Grefven stannade framför sin kusin, : på wars eljest intet sägande ansigte nu hvilade tt uttryck af. bitter och qvalfull smärta, . Bäronen fortfor; .