Aftonbladet – 9 september 1858, sida 2

nådigare mot er omgifning härstädes. Jag hyser stor tillgifvenhet för majoren ooh mycken aktning för -majorskan; och det skulle göra -mig-mycket nöje att.se ett. godt förhållande emellan desså mina svänner och enper son, hvilken jag.så djupt beundrar -som -hen-. nes nåd, Hos hvilken jag... kanske en dag vågar hoppas något intresse för min person Baronen hade talat likasom han uppläst en: utanlexa, med ögonen till hälften slutna och en fullkomligt intresselös min, Så mycket våld jag kan lägga på min känsla skall jag göra för herr !barons skull; mera kan jag icke lofva. För en timma sedan var jag besluten att lemna Rönby, så odrägligt fann jag det; men för att ådagalägga den vänskap jag hyser för er, skal jag nu stanna qvar. : Baronen kysste professorskans hand och framläspade en tacksägelse, hvarefter han föll i beundran öfver hennes ,små hvita händer. Tvenne vagnar körde upp på gården; det var major K—s på Ekenäs. Majorskan K— hade varit ungdomsbekant med professorskan och kom nu att förnya bekantskapen. De hade med sig tre fröknar och tvenne kadetter: Albertine blef snart den gol, omkring hvilken de båda kadetterna och Årvid uteslutande vände sig. Doktorn nalkades icke den unga flickan, och baronen hade nedsjunkit på en trädgårdsstol och vax till utseendet alldeles likgiltig för hvad som passerade. Det var denna nobla liknöjdhet, som intog professorskan, hvilken afskydde alla uttryck af känsla, såsom något i högsta grad opassande, Jenny pratade med flickorna K— och snart var doktorn med dem inbegripen i ett lifigt samtal. Richard Bergström kunde utan öfverdrift sägas vara manligt vacker, Det låg något lefnadsfriskt och ändå allvarligt i hela Hans yäsen, något af djup känsla och öfverlägset i