TVRANE FANILJEMÖDRAR, 4F Fru M. 8. BOCHWARTZ) Hehnes nåd har en dotter, som -fördunklar alla. Fröken Albertine är i sanning bra vacker, säde bärohen läspande :och suckade. Åh ja, hon ser rätt bra ut. -syarade-den smickrade modren, och jag hoppas, att jag gifvit henne en uppfostran, som lemnar intet öfrigt att önska. SMan behöfver blott hafva den lyckan att känna hennes nåd, för att veta, det er dotter måste vara en ovanlig flicka,, sade baronen med sin sömniga och släpande röst, Professorskan smålog nådigt åt den unge rike mannen. Den man, som får kalla fröken Albertine för sin maka, blir mycket lycklig; men hennes hjerta är väl, såsom alla sköna flickors, en ointaglig fästning ? Baronen undertryckte en gäspning. Bäste herr baron, haf för all del bättre tahka om mig, än att jag skulle ha uppfostrat min dotter till en romanhjeltinha. Jag har inplantat sådana grundsatser hos henne, ati den man, jag skänker min aktning, honom skall tion äfven välja, om jag säger att det är min önskan. Det är också ganska riktigt; en mor har mera erfarenhet och ett säkrare omdöme än en ung flicka. Men ifrån det ena till detanAra: jag har en bön till hennes nåd. . Jag skulle visst hafva flera, filen vågar na endast 2ramställa den obetydligaste. Den beviljas på förhand.. Professorskan var idel solsken. ; Jag WHönfaller, det Ri täcktes Visa er litet j F) Se Aftonbladet n:r 200—207.