Aftonbladet – 8 september 1858, sida 3

Änådt LA NME AN AT Det der var, vid min ära, ett Hemskt konterfej; men, min nådiga fröken Jenny, icke äro dessa mina fel en följd af mitt adelskap? Jo, helt och -hållet deraf. I bibehållen alla en inrotad tro på ert bättre ursprung; detta .gör, att I uppfostren edra barn till veklingar och oduglingar. : I fall en adelsman eger förmögenhet, likasom ni, blir det Honom från barndomen. en. vana att andra tänka och handla-för honom. Sjelf: anser ban sig: för god, af ett för ädelt urspräng, att arbeta. Hade ni varit ofrälse, icke haft ett sedan uråldriga tider berömdt namn, så hade edra föräldrar, om ni än varit aldrig. så rik, gifvit er en uppfostran, införlifvat er med vanor, hvilka gjort det omöjligt för er att framsläpa det overksamma lif ni nu för. Ni hade då skött edra egendomar, deltagit i kommunens angelägenheter och styrelse, bevistat landtbruksmöten, nitälskat för allt framåtskridande och spridt välmåga och lycka omkring er. Baronen, hade med ett uttryck af verkligt intresse betraktat den unga flickan under det hon talade. Men det hade ju kunnat hända att jag ändå föredragit ett makligt lif. Möjligt, men likväl mindre troligt, emedan ni icke ifrån barndomen blifvit mvaggad i dessa förvekligande vanor. Ack, herr baron, om jag vore man, skulle jag blygas för att. framlefva mina dagar, såsom ni, utan att gagna: mina medmenniskor, utan att hafva lefvat för uppfyllande af ett bestämdt mål, Jag skulle förakta mig sjelf för det jag slösade bort de skatter Försynen gifvit mig, för det jag, i stället att uppodla min själ, lät den försjunka i en slö likgiltighet för allt, som bör intressera och lifva en ädel man. Jag har dock icke alltid varit likgiltig. Nej, jag minnes en tid, då ni var anhor