Aftonbladet – 8 september 1858, sida 3

några få timmar sett professorskan och mig tillsammans. N För det första sade ni åt pappa, då ni ville försona honom och tant, att ni trodde er hafva en viss makt öfver henne; och sedan bar jag. sjelf gjort den slutsatsen, att ni med er rang ovilkorligen måste imponera på henne. Ni säger det der, fröken Jenny, alldeles som om ni skrattade åt min rang, läspade baronen. : Och det gör jag också. Skrattar ni åt adeln och adelskap? Ja, ibland. Och skälet ?n ; Baronen: fläktade med näsduken och såg ofantligt trött ut. ; Vill. ni veta det? Obeskrifligt gerna; men kunna viicke sätta oss här ? Alldeles icke. Rörelse gör godt, och. ni vill väl icke påstå, att ni är trött så här stråx på morgonen., Nej bevars, — det är blott så tryckande varmt. Men låt mig för all del höra hvad ni har emot adeln., — Att den förvekligar. Ni, till exempel, en ung man med naturligt godt förstånd, — ja, rika själsgåfvor, huru använder ni ert lif och jer tid? I en veklig och förslöande overksamhet! Ni är rik, mycket rik till och med; men hvad gagn gör ni med er rikedom? Jo, ni har roat er tilldess ni blifvit trött på nöjen. Nu; sedan ni är öfvermätt på förströelser, lefver ni er mesta tid här på landet, men huru lefver ni? Jo, tillbringar dels dagen på en soffa, dels rider ni till någon af grannarne, för att nöta bort de ändlöst långa timmarne, och emellertid låter ni edra inspektörer förvalta edra gods och förtrycka edra underhafvande, medan ni sjelf småningom förslöag af ledsnad och brist på sysselsättning.