Aftonbladet – 8 september 1858, sida 2

och dem måste man erkänna, äfven om mr a icke förstår dem. Det är nu gång efter annan tydligen ådagalagdt, att denne man är oduglig till att vara skolchef, hvilket är högst bedröfligt att nödgas erkänna, då man sanningsenligt och opartiskt måste vidgå att han, åtminstone innan den ensidighet i läroämnenas uppskattning man nu hos honom öfverklagar hunbit inträda, varit n god lärare och alltid. egt ett utmärkt ordningssinne i förening med det varmaste nit. Den ifrågavarande, nyss timade tilldragelsen i bestraffningsväg har billigtvis väcktistora farhågor för framtiden. Hvad säkerhet finnes derför, att ej nästa gång, när äga kommer i fråga, någonting ohjelpligt kan inträffa, till ömsesidig olycka och sorg? Ty det kan hända att lärarens uppriktiga. ånger ej förmår hela föräldrahjertats sår. s Likväl är man långt ifrån att nu vänta sig något korrektif för detta betänkliga missförhållande. Ty det är icke första gången som rektor förgått sig, så vidt man känner, utan någon laga påföljd, och mannen tyckes hafva sådana relationer och stöd, att, för hvilken händelse som helst, undseende kan påräknas. På öfverflyttningen af rektorsmyndigheten till annan person torde vara fåfängt att hoppas. Beträffande en sådan förändring har någon hörts anmärka, att. det icke är, görligt att afsätta en person, som aldrig blifvit tillsatin; bvilket allvarsamma skämt syftade åt vederbörande, som lemnat sakerna i det obestämda skick, att rektor härstädes i många år fått tjenstgöra såsom blott tillförordnad. ; Från vederbörandes sida torde hr Annerstedt icke behöfva frukta att blifva rubbad ur sin ställning, huru äfventyrligt och blodigt som helst han utöfvar skolagan, eller i öfrigt finner för godt att styra och ställa. Men rektorn är en hedersman, hvilkens rena karakter, religiösa tänkesätt och goda syftemål icke ifrågasättas; man kunde väl då vänta sig af hans sstorsinthet eller samvetsgrannhet; att-han, med länge gjord erfarenhet af ett temperamentsfel, det han icke förmår öfvervinna, sjelfmant. afträdde från en befattning, den han icke är skicklig att bestrida. Undertiden kunde och borde en omtänksam skolstyrelse, med någon aktning för allmän opinion, som, åtminstone hvad läroverket angår, alldeles icke utgår från den lägsta och mest obildade samhällsklassen, något litet reglementera för: skolagåns tillämpning, så pass mycket till exempel, att om också rottingen komme ätt bibehållas, dess sparsamma användning anbefaldes och inskränktes till en srykkass, men deremot det metallskodda bämburöret ej blott förvisades från gossarnes hufvuden, utan helt ochhållet bannlystes.