Aftonbladet – 8 september 1858, sida 2

dan i sistnämda land medeltidens gamla naturliga folkfrihet bibehållit sig och blott så tillvida blifvit modifierad, som folket genom sina representanter, lorderna, underhuset och pressen, derpå ingått eller derpå gör anspråk i framitskridandets intresse; och medan regeringen, parlamentet och folket befinna sig lyckliga under detta system, af ett framåtskridande småningom inom gränserna af den till sitt väsen oantastliga friheten; lider Kontinenten evigt af krampaktiga ryckningar, emedan naturen måste sträfva att förhjelpa folken till sundare tillstånd. Preussen har framför Frankrike åtminstone det företrädet, att det arbetat sig fram till en konstitutionel form och vet att fasthålla densamma, och denna form måste också efterhand lemna folket medel att arbeta sig löst ur det tvångssystem, hvari militäroch polisväldet insnört: detsamma. Så ungefär bör ett engelskt omdöme lyda efter det första allmänna betraktandet af Preussen. En djupare pröfning skulle emellertid leda till iakttagande af det göda, som ligger i den rationella genombildning af statens och det borgerliga lifvets förhållanden, hvilken i Preussen eftersträfvats af dess konungar och statsmän, och ännu icke vunnits endast derföre att de icke kunde förmå sig att lemna folket en tillräcklig del uti förhållandenas friare formande. I den polisuppsigt, som Fredrik den store grundade, och som den senare tiden lät urarta. då den undertryckte kommunalfriheten, hvaraf polisväsendet blott skulle utgöra en del, liksom i den preussiska byråkratien, finnas många elementer, som till och medi Erigland förtjena den största uppmärksamhet. Likaså skulle antagandet af det preussiska landtvärnssystemet, om det tillämpades i sin upphofsmans fria anda, göra England den största nytta samt skaffa det en milis, som skulle befria det från all fruktan för invasioner, och till och med af den form, som Stein och de med honom liksinnade statsmännen. sökte gifva kommunalförvaltningen, -kunde, England. hafva mycket att hemta, ty, det skulle, deri finna detsamma som dess statsmän af whigpartiet mycket ofullkomligt uppnått, det riktiga förhållandet mellan kommunen och staten. Sålunda kan äfven den engelske: statsmannen lära mycket i Preussen. Om han: afräknar hvad fruktan för folket eller den abstrakta hersklystnadens högmod förderfvat, så finner han detsamma : som chans egna reformvänner sökte, vinna, men ännu icke i någon riktning fullbordat. Kontinentens politiska konstmakeri har varit dess förbannelse, men deruti ligger också sträfvandet efter den fortskridande statsbildningens konstmessighet, och Tyskland fmnåste lemna för denna mera än de öfriga staterna, emedan det förmår skarpast tänka. Englands naturliga utbildning innefattar också tillvaron af en mängd gamla missbruk och vidhållandet af. gamla former, hvilka äro hinderliga för framåtskridandet, och ännu i dag gör det till.ett skräprum för gamla statsinventarier, till hvilkas undanrödjande dess-:statsmäns. krafter icke räcka till. Af denna orsak är det af vigt, att de senare måste börja att mer än hittills.sysselsätta sig med de preussiska förhållandena. De kunna tillika mverka på deras friare utbildning och af dem inhemta lärdomar för eget land. För båda, England liksom Preussen, kan den närmare förbindelsen blifva af väsentlig nytta, och man bör derföre önska, att drottning Victoria och hennes ministrar genom vistandet i Potsdam och Berlin måtte hafva blifvit rätt lifligt uppeggade att fästa uppmärksamhet på alla sidor af det preussiska statslifvet.