Aftonbladet – 7 september 1858, sida 2

suverän, som är ett mönster af dygd, och att drottning Victoria förtjenar att så anses, derom vittnar samtiden, och dess vitsord kommer utan tvifvel att bekräftas af historiens dom. Man kallar Englands styrelse svag, emedan den står i beroende af parlamentets beslut. Man kallar Englands beherrskare maktlös, derföre att hån ej kan styra folket efter sina hugskott eller göra det sällt eller osällt enligt sina personliga infall. Skulle vi vilja lyssna till de 8. k. välsinnades röster inom Europa, så kunde vi komma till den tron, att den obetydligaste bland kontinentens furstar innebar en mera upphöjd ställning än den höga person, som bär Englands krona, enär den svagaste bland de förra alltid kan utöfva en af suveränitetens .vigtigaste attribu:er, den nemligen att taga initiativet till och improvisera folkets väl. alltefter sin egen hjernas inspirationer. Itrots af allt detta visa: oss en nation, så stor i sin Historia, så mäktig i utvecklingen af sin nuvarande makt som den engelska, ehuru. den icke låtit sig förestafvasifrån högre ort. Visa oss en regering, som oaktadt vexlande partier. oaktadt den ovisshet, som råder i äfseende på dess väldes -bestånd, oaktadt den parlamentariska styrelse den är underkastad, kan intaga och verkligen antager en så bjudande ställning inom hela verlden som Stora Britanniens regering. Visa oss ett furstehus, så älskadt i sitt eget land, så aktadt utomlands, så uppburet af alla politiska partier, som det regerande huset i England, ehuru dået icke är i besittning af hvad man behagat kalla xmakt.. I det intresse som preussiska folket hyser för sin kungliga gäst, uttryckes den åsigt, att en sådan förening af det allmännas väl med det regerande husets lycka, som den hvilken eger rum 1 England, endast då kan bestämdt komma fill stånd, sedan man en gång för alla lagt åsido den lära, som förkunnar, att nationer icke kunna vara lyckliga annat än uuder förmyndareskap, och furstar endast då de uteslutande innehafva det politiska initiativet. RN