Aftonbladet – 7 september 1858, sida 2

Majorskan reste sig genast upp, kysste dottern på pannan och gick sedan in till sin man. : Majoren hade kastat sig, ned på soffan i sängkammaren och slog med klacken af stölveln -emot golfvet, under det han trummade on stormmarsch på bordet: Det är verkligen uppbygligt att :se huru jag blir åtlyddhör i huset, och likväl tycker jag, att mina ord vanligen äro uttalade temligen -eftertryekligt och borde göra den verkan, att man sedermera icke roade sig med att gäckas med dem. Kära Gustaf, hvaruti har jag öfverträdt din vilja? frågade majorskan lugnt, men på den bleka, sorgsna pannan kunde man se, att hon erfor ett plågsamt intryck vid dessa förebud till ett äktenskapligt oväder. Hvaruti ?). röt. majoren och trummade nu med :knogarna. Tänker du drifva gäck med mig, eller hvad betyder den der impertinenta frågan? Just. som. du icke skulle veta hvad som förargar mig. Du vet det lika väl som jag sjelf; men det är din glädje, att få trotsa mig! Akta. dig likväl, mitt tålamod kan en gång taga slut; och då...n Jag försäkrar dig, min vän, att det alltid sker afsigtslöst och i fullkomlig strid med min egen önskan, i fall jag någon gång gör dig emot. Slidder, sladder, det var emot ditt bättre Vetande, kan jag tro, som du i afton hade tre rätter mat, fastän jag en gång för alla förbjudit det. Majorskan såg på sin man något förvirrad. Hon hade aldrig hört ett dylikt förbud gå öfver hans läppar. Majoren, som bemärkte hennes förvånade min, for upp ur soffan och skrek i vredesmode: Om du hade haft för eft kronans öre urskilning, så skulle du ha insett det föraktligå