TVENNE FAMILJEMÖDRAR, AF Fru M. S. SCHWARTZ.) Den unge doktorn hade redan anländt, och Jenny var just sysselsatt att kläda sig till middagen, då hennes kammardörr öppnades och majorskan trädde in. Jenny stod midt vå golfvet och höll en blå nettelduksklädning i handen, Hvad skall du med den der klädningen, min flicka? frågade majorskan. Taga den på mig, bästa mamma, för att vara passande klädd, när våra förnäma slägtingar komma. Men, det är ju en af dina bästa klädningar? Ja, Gud nås, deruti har du rätt, suckade Jenny; men jag lärer väl ändå vara tvungen att taga den, för att icke se alltför mycket tarflig ut i bredd med Albertine, som skall vara så ytterst präktig. Om jag komme och toge emot dem i bomullsklädning, skulle de väl icke vilja helsa på mig. Åter suckade Jenny, Men, Jenny, i ditt ställe skulle jag alldeles icke kläda ut mig i det bästa jag eger, eller på minsta sätt vilja täfla med Albertine; som är en rik Stockholmsflicka. Jag skulle kläda mig i en af mina hemväfda klädningar nätt och enkelt, och derigenom visa mig vara fri ifrån alla fåfänga bemödanden att vara något annat än jag är, en okonstlad: flicka, sm är lycklig och nöjd, utan allafund. Mitt barn, i en dylik täflan, som den: du står i begrepp att börja, ligger första fröet till afund; en känsla, som aldrig uppstår i våra bröst, så framt vi icke bjuda till att sträfva högre, än våra krafter förmå. Derföre, Jenny, försök aldrig att synas vara något annat än du är, ) Se Aftonbladet n:r 200204.