Aftonbladet – 6 september 1858, sida 2

och tänk: jag är icke rik såsom Albertine; derföre kan jag icke i min klädsel täfla med henne; och hvarför skulle jag det? Ge kläderna något värde? Nej, kan hon icke högakta mig i min enkelhet, så är hennes aktning ingenting värd och jag kan undvara den. Men, mitt barn, jag vill icke på minsta sätt våldföra dina känslor, utan kläd dig, som du sjelf bäst tycker. Hvad jag har sagt innebär endast min åsigt om saken. — Modren klappade dottren på kinden. Jenny kastade klädningen öfver ena armen. fattade modrens hand, som hon förde till sins läppar, och yttrade: Ack, du snälla mamma, som alltid är så förståndig! Jag undrar just om det finnes nå gon, som är så god som du. Lilla smickrerska, kläd dig nu fort; Jag skall gå och sätta på mig min gredelina bom: ullsrock och en snygg mössa. Få se hven som först är i ordning. Majorskan tryckte er kyss på dottrens panna och gick ut. En stund stod Jenny stilla och funderade derefter sprang hon till garderoben med net telduksklädningen, i det hon glädtigt utropade Se så, in på din plats igen, min kära hög tidsblåsa! Det är dig icke förunnadt att få tage emot stadsboerna. Nej, se du skall helt beskedligt hänga stilla der, och nu fram mec min röda bomullsklädning! — Hon kom u med en finrandig röd och hvit hemväfd kläd. ning. da så, min kära Jenny, du var en smulc fåfäng, och, om du icke vill ljuga för di sjelf, litet afundsjuk, och kunde alldeles ick lida, att du skulle Vara sämre klädd än di kusin. Oj, oj, min söta Jenny, du är dugtig högmodig och skämdes för det du skulle vis dig i bomullstyg, som du för ingen del had velat tillstå vara väfdt af dig sjelf; nej, mir