Aftonbladet – 3 september 1858, sida 3

båda två, du och jag. Ser du, jag ämnar mig till Berlin, och sedan vill jag göra ett besök hos Arago i Paris. Om vi resa båda två, blir slutsatsen den, att hon icke eger någon att vara uppbragt på, emedan den egentliga orsaken i och med detsamma försvinner. Allt hvad som rör resan får du bestyra om. — Säg mig nu, hvad tänker du ofti de sr tetiska begreppen ? ... i Utan att först svara på den lärda frågan, fattade Albert faderns hand, tryckte den med värma och sade: Vi resa tillsammans, min goda far, och jag skall säkert genom pappas sällskap inhemta mera än af hela resan i öfrigt. Tvenne dagar förgingo. Icke ett ord vexlades. emellan professorskan och hennes son. På hennes fråga till mannen: Har du återtagit, assignationen? fick hon till svar: Min söta vän, den saken är arrangerad,. Hvarefter den ömma hälften befallande tillade: Gif mig då den ifrågavarande assignationen; jag behöfver enningar, Professorn gaf henne den, hvarefter hon genast lät spänna för droskan och sjelf for till grosshandlaren Ekström, för att efterhöra om sonen lyftat några penningar; men der svarade man att penningar icke blifvit lyfs tade sedan professorskan sjelf sist assigneråde på grosshandlarens hus, Helt belåten återvände hon bon hem för att fortsätta förberedelserna till Rönbyresan. Dagen derpå Yar torsdag, Helt tidigt på morgonen väcktes fru Sophie utaf en vagn, som rullade ut från gården. Hon reste sig upp och såg på klockan; den var sju. Förmodligen kusken, som kör efter hö, änkte hon och lade sig åter ned; men hon