Aftonbladet – 2 september 1858, sida 3

Ske som mamma befaller dån, svarade häradshöfdingen, hvars ansigte nu hade fått en lika kall och hård prägel som modrens. Jag har beslutat göra en resa utrikes och anträder den redan om torsdag. Professorskan satte sig åter i soffan med sammanpressade läppar och rynkade ögonbryn, utan att vidare säga ett ord. Jag blir troligen ute två eller tre månader, hvilketdera har jag icke så noga bestämt; men jag har till hösten hyrt mig en liten ungkarlsvåning vid Riddarhustorget, och jag önskar att min betjent under tiden finge dit inflytta mina möbler ock böcker, som nu finnas i mitt rum här hemma, tillika med de nya jag köpt, så att jag finner min boning i ordning vid återkomsten till Sverge. Jag kan omöjligt fortfara att bo här, så långt ifrån hofrätten. Du flyttar således helt simpelt ifrån dina föräldrar, hyrer dig en våning; köper dig möbler m. m., allt utan att rådgöra med mig, utan att veta om jag ämnar tillåta alla dessa dina mått och steg.Tillåta, mammal Albert såg på modren med ett uttryck af oböjlighet i hvarje drag, som troget återspeglade sig i hennes. Jag trodde mig redan i början af vårt samtal tydligt nog ha förklarat, att jag nu är man och icke ett barn., Med andra ord, du anser mig icke mera ega rätt att blanda mig i dina handlingar, eller dig skyldig att underkasta dig min vilja; en något för djerf förklaring, min son. Huru så? En gång skall man väl kasta ifrån sig ledbandet och försöka gå på egen hand. Sannerligen, jag finner det icke vara för tidigt, då en karl närmar sig trettiotalet. Men jag önskar få veta, hvem som skall bestrida kostnaderna för din nya bosättning, din utrikes resa och ditt hushåll?