Aftonbladet – 30 augusti 1858, sida 2

sedan hans förnuft. Han fick tid efter annan underliga sjukdomsanfall, och från sjuklägret efter hvart och ett sådant anfall stod han upp med något nytt tecken till ålderdomsbräcklighet. Maleka tillkallade europeiska läkare för att motarbeta detta okända onda; men hela deras konst strandade mot den kärleksgalna och svartsjuka cirkassiskans mörka anläggningar. Slutligen förklarades en. förändring af luftstreck och vanor nödvändiga till hans arma tillvarelses förlängande. Osman reste, denna gången jemte hela sitt hushåll, till Syrien, der han slutligen bosatte sig i ett litet förtjusande palats, beläget i den allra vackraste nejd, icke långt ifrån en stad, genom hvilken vägen för min resa i Syrien låg. Det vår här jag fann honom och mottogs med en yppig gästfrihet de dagar jag stannade qvar der. När jag såg Ösman pascha för första gången, hade jag svårt att förklara hans förtidiga ålderdomskrämpor, som stucko så bjert af emot ögonblick af återvaknande ungdomlighet. Var han trettio eller sjuttio år gammal? Man skulle haft svårt att besvara den frågan. Verkliga förhållandet var att ban nalkades sitt femtionde år. Den lefnadsteckning, som europeiskan meddelade, gaf mig nyckeln till gåtan. Han aftynade långsamt genom Zobeidehs förmenta kärleksdrycker; lamhet och sinnesslöhet bemäktigade sig honom småningom och påskyndade en upplösning, hvars brådskande fortgång icke var svår att förutse. Han hade blixtar af förstånd, vid hvilka man öfverraskades af hans naturliga fryntlighet och i älskvärdhet; men det var endast blixtar, och han återsjönk nästan lika hastigt i en tanke lös slappet och greps af en konstgjord upp-; rymning, nästan ännu bedröfligare att skäda än slöheten. Hans hår hade bleknat och hans höga kroppsställning böjt sig. För öfrigt har de ingenting förändrats hvarken i hans lefnadssätt eller åsigter. Hans kallsinnighet för Zobeideh var fullständig. Det utomordentligt vänliga umgängessätt och den förekommande ton, som turkar alltid iakttaga mot