Aftonbladet – 30 augusti 1858, sida 2

fruntimmer, bära stundom skenet af en ömmare känsla, der aldrig någon kärlek funnits till; men här var något sådant misstag ej möjligt. Osmans blick stannade aldrig på Zobeideh, och han talade aldrig ensamt med hemne. I trots af alla hennes bemödanden att fästa hans uppmärksamhet på sig, skulle man kunnat tro att han icke märkte hennes närvaro. Zobeideh fördrog otåligt detta syndastraff. Snarare modfäld än uttröttad genom så många fruktlösa ansträngningar, var hon numera blott förlägen om nya utvägar, och i rådlösheten dervid anfölls hon emellanåt af vild förtviflan. Barnen undveko henne, men aktade sig ändå noga, i sitt eget intresse, för att blottställa henne genom sina samtal. Ensamt Nafizs dotter, den täcka Zethe, hade förblifvit trogen, men i trots af hennes smek kände cirkassiskan henne för väl, för att räkna särdeles på henne; det var stor skilnad emellan Kassiba — den anspråkslösa, ädelsinnade och ljufva — och denna äkta haremsdotter — fåfäng, tanklös och opålitlig. Maleka var tålig och eftergifven, men olycklig, och Zobeideh kände alltför väl hvarföre hennes sorg var obotlig. Cirkassiskan fann numera blott mörker och tomhet rundtomkring sig. I mån som åren skredo fram och den återstående banan förkortades, darrade hon för slutet; tanken på ett tillkommande höll henne i oupphörlig ångest. Likasom förut, fortfor hon alltjemt med sina späkningar, fastor och andaktsöfningar; hon ville åtminstone icke försumma något konstgrepp, som påhittats för att köpa sig fri i vidräkningens stund. Oftast anlitade hon böner — eller hvad hon så kallade — ändlösa omsägningar af vissa utrop om Allahs och profetens storhet och makt. Sjelf såg jag henne några gånger knäböjande vid ett fönster, blek och dyster, med blicken fördjupad i den mörkblå rymden, mumlande dessa vanmäktiga besvärjelseformler och, som det tycktes, väntande derigenom den frid, som ötverallt flydde henne. Långa timmar kunde hon tillbringa med dessa tanklösa andaktsöfningar,