Aftonbladet – 28 augusti 1858, sida 3

kast-att icke förbereda henne på förhållandet, innan man nalkades Stambul. Under uppskof på uppskof hade han anländt till Skutari; utan att ännu ha sagt någonting, medan Maleka, tystlåten och betänksam, men god och öm mor. kände sitt hjerta klappa med liflig het vid första anblicken af de höga minareterna, under hvilkas skygd hennes barn väntade henne. Aldrig : hade hon känt sig så fullkomligt lycklig, som i det ögonblick hon steg i kaiken; som skulle öfverföra henne till dems Det var under denna korta färd öfver Bosforen, somi hennes gemål, hvilken nu fann längore uppskof omöjligt, underrättade henne om den bemska tomhet som tillkommit under hennes frånvaro. Hennes sorg blef sådan, att Osman lyckönskade sig öfver att icke hafva framkallat den förr, då till hans. obeskrifliga häpnad den för några ögonblick afdånade Maleka sade med matt röst: Ack! Hvarföre har du döljt det ända tills nu? Hvad qvinnorna äro underliga! tänkte den känslofulle. Osman. Hon beklagar sig öfver de tio, tolf månadernas lugn, som min omtanka förskaffat henne! Men det var just dessa tio, tolf månaders lugn, som nu stegrade Malekas. qval; hon förebrådde sig dem som en försnillning af den saknadsgärd, som hennes barn egt rätt att vänta af henne. Hvad gjorde hon, den tiden då hennes älsklingar vredo sig i dödsqvalen! Hvarföre hade hon samtyckt att lemna dem från sig? Hvilken var väl då den gissel, som krossat alla hennes dyrbarheter? (Slutet följer.)