Aftonbladet – 28 augusti 1858, sida 2

Kassibas lif, då denna hastigt hejdade henne genom att lägga sin iskalla hand på hennes mun, i det hon sade: Håll,. Zobeideh! Nedkalla icke Allahs hämd öfver ditt hufvud! Räds snarare att hans blist träffar dig midt under din framgång! Genom mig, det vet du väl, löper du ingen fara. Jag har hvarken bror eller syster mera, jag har ingen att rädda; mot ditt eget blod skall du icke lyfta din hand, och du har ingenting att frukta af Zethå Men det var cj mera för sig Zobeideh darrade, och Kassibas försäkringar gåfvo henne mera plåga. än tröst... Hon sökte återkalla barnets tankar på dess eget tillstånd och öfvertyga det, att ingenting numera hindrade dess tillfriskning. Men Kassiba tog henne ur denna villfarelse. Det var icke för döden jag var rädd, sade hön, utan för tanker att den skulle komma från ditt hat och ditt misstroende; Jag är säker nu för den olyckan. Men jag fruktade också att jag skulle få dig att förebrå. för mina syskons död och min mors tårar; och den rädslan var riktig. Ack! Zobeideh! Hvarföre har du icke kunnat älska så som du kunde hata? Du älskar min tar och Maleka, du älskar mig; du har skonat oss — säger du? Är det att skona oss, när du rycker ifrån oss hvad som är oss dyrbarast: qvinnorna från min far, barnen ifrån Maleka och mina syskon ifrån mig?... Ack! Jag känner att döden är nära, och jag tackar Allah, derföre att jag vet, att jag icke skulle kunna hata digy och vet att jag icke heller skulle. utan brott ER älska dig längre. : Fåfängt sökte Zobeideh på alla sätt öfvertyga henne att det ena eller andra berodde ensamt på henne sjelf. Ville hon: förlåta Zobeidehoch älska henne, så kunde denna småningom bringas på mera menskliga och milda tankar; hon skulle bli så tacksam för att icke