Aftonbladet – 27 augusti 1858, sida 3

lystnad. Sluttande emot hafsviken i söder och skyddad för .vindarne -på alla öfriga sidor, är dess klimat nästan lika varmt:som Egyptens. Här var det redan :sommar, då i Sparta, på andra sidan Taygetus, våren nyss hade inträdt och Arkadiens centralplatå ännu var kal och grå, som om vintern. Som det var torgdag, mötte vi hundratals med landtfolk, som till Kalamata drefvo ,sinalastade åsnor. Åtminstone nio tiondedelar af: dessa menniskor hade turkiska drag. Den grekiska typen upphör hastigt då man hinner Maina, och jag återfann den icke mer, annat än i några få spridda fall, under våra återståend resor på Peloponesus. Och likväl förklara somliga resande, att massan af befolkningen i det nuvarande Grekland tillhör den gamla stammen! Jag skulle i stället tro att 200,000 eller :en femtedel af hela antalet redan vore en hög uppskattning. Vi öfverforo med någon svårighet den starkt strömmande Pamisos och uppstego pådess högra strand till foten af berget Evau, på hvilket vi uppklättrade uppför obanade stigar, genom tjocka . snår af mastix och ginst till klostret Vurkano. Bygningen har en praktfull belägenhet på en terrass emellan bergen Evau och Ithome, dominerande både den öfre och nedre Pamisoslätten, en herrlig landsträcka i vårgrönska, hvaröfver solen, frambrytande mellan tunga regnmoln, utgjöt den rikaste prismatiska färgton. Inom: klostrets förgård är ett gammalt byzantinskt kapell, med Fleurs de-lis bland sina dekorationer, hvilket bevisar dess tillkomst under de latinska furstarnes -tid. Munkarne emottogo oss ganska välvilligt, gåfvo oss ett snyggt och rymligt rum och skickade oss en butelj förträffligt vin till middagen. Vi bestego samma dag Ithome och besökte de massiva ruinerna af Messene. Den stora stadsporten, en del af murarne och fyra af försvarstornen äro temligen bibehållna. Epaminondas namn helgar dessa lemningar, hvilka eljest, så storartade de än äro, likväl icke göra så mycket iftryck som de cyclopiska murarne i Tiryns. Det underbara är, att de kunnat blifvit bygda på så kort tid som historien uppgifver, nemligen 85 dagar, hvilket skulle synas otroligt, om icke ännu underbarare saker af detta slag blifvit utförda-i Ryssland. Följande dag redo vi öfver messeniska slätten, öfver Lyceiska berget genom Nedapasset och tillbringade natten i den lilla byn Tragoge på Arkadiska gränsen. Vår erfarenhet af de grekiska landsvägarne fick en angenäm tillökning då vi funno: fälten upplöjda öfver sjelfva vägen, gärdesgårdar af torr ginst lagda öfver den, och diken genomskärande den i alla riktningar. Ibland kunde alla spår deraf vara förlorade för en half mil, och vi voro tvungna att rida genom den växande säden tilldess vi lyckades återfinna ett nytt spår. Så vidt jag kunnat märka, anlägger hvarken styrelsen några nya vägar, eller underhåller den de gamlai denna del af Morea. Två eller tre gånger om året måste en ny stig banas. Ridvägen öfver berget Lyceus var brant och dålig, men förde oss genom det inre af en skön nejd. Bergets vidsträckta sluttning är betäckt med hundraåriga ekar,som sträcka sina långa armar ända ned i den: gyllne mossan och blommande ljungen. Marken vid deras fot var emaljerad med violer, som fylde luften med den ljufvaste vällukt. I denna ensliga skogstrakt föddes Pan, och man kan ej föreställa sig ett mer passande hem för denne gud. På norra sidan nedstego vi till en del genom en skog af ofantliga TIlexträd, hvilka uppsköto ur en bädd af mossa och täckte vår stig med ogenomtränglig skugga. I denna nejd blef en gång Frangois uppehållen af några röfvare, åt hvilka han gaf litet vin och tobak i utbyte emot ett får, och förmådde dem att skona de resandes päckning, som han åtföljde. Vi voro nu i sjelfva bjertat af Messeniens vilda bergstrakt,i hvars otillgängliga bergfästen Aristomenes, den messeniska epopåns hjelte, försvarade sig så länge emot spartanarne. Den förfärliga hålvägen inunder oss var Nedas bädd, hvilken vi öfverforo för att inkomma i den Phigalias sidodal, hvarest Tragoge låg. Stigen varicke allenast svår, utan farlig, ofta endast utgörande en handsbredd sand på kanten af en så brant sluttning, att en enda snafning af hästen skulle hafva störtat honom hufvudstupa i bråddjupet. Vi ärnade stanna hos en prest, af hvilken Frangois hoppades kunna tillocka sig något kyrkvin, men då vi närmare byn tillsporde en bonde, som vi mötte, fingo vi veta, att den gode mannen redan några månader varit död. Vi vände oss derefter till den aflidnes far, som emottog oss välvilligt och gaf oss ett luftigt rum, på hvars väggar hängde en mängd silfverbeslagna yataganer och musköter. På aftonen inkom en granne, hvars broder blef skjuten som stråtröfvare för några år sedan. Iköket stod ett stycke af en urhålkad sykamor-stam, som begagnades till mjöllår. — Trettio eller rd SN Ag a RE AL RA BETE NNE ASS BEE: Då