Aftonbladet – 25 augusti 1858, sida 2

LITTERATUR. RBareys sätt at tämja vilda hästar; uppgifvet af honom sjel. Öfv:rsatt från engelska originalet af G. W. Sjöstedt, lärare i veterinär och znologi vid Ultuna landtbruksinstitut. Upsala. J. Arrhenii förlag. å torde de vara, som icke under loppet af ett års tid läst eller hört talas om Rareys underbara sätt att tämja de mest vilda hästar. Han har blifvit ansedd nära nog-som en trollkarl, men det oaktadt undgått obehaget att såsom sådan blifva bränd. I stället har han fritt fått utöfva sin konst och dragit stor vinst af densamma. Orsaken hvarföre han undgått den obehagliga delen af trollkarlars öde är troligen den, att till heder för vår tids upplysning ingen velat sätta tro tll det öfvernaturliga i hans konst, hvartill han icke heller sjelf gifvit ringaste anledning. Han har blott hållit sin metod hemlig, lärt bort den mot hög betalning, och när så många mot det högtidligaste tysthetslöfte lärt den, att han, som äfven synes vara en god menniskokännare, insett att metoden icke längre kunde hemlighållas, har han sjelf offentliggjort den uti originalet till den öfversättning, som vi nu anmäla. Berättelserna om hans trolldom, om hans sätt att döfva hästarne genom vissa oljor, pulveriserade benvårtor och dylika medel, visar sig endast vara tidningsankor. Hela hans system hvilar på enkla natursanningar rörande hästens lif och lynne. Beggedera har han noggrant studerat, och hans bok innehåller derföre en mängd sunda och riktiga åsigter om hästens sinnelag, och derjemte så omständliga föreskrifter huru man i olika fall skall förfara vid hästars tämjande. Han meddelar utan allt charlataneri huru man genom en mild och kärleksfull, men derjemte allvarlig behandling kan vinna med detta djur hvad man aldrig vinner genom ett hårdt och rått bemötande. Om alla uppfödare af hästar — om alla, som ega en häst, den der skall tämjas, följde Rareys metod, hvilken i verkligheten icke är konstigare, än att den af hvarje behjertad och. -hästvan person. efter. någon öfning skall kunna användas, så skulle vi aldrig hafva några skygga, skeniga, istadiga eller ilskna hästar, svåra att sko eller taga, utan detta ädla djur. skulle förblifva fromt och lydigt, lydigare och menniskan mera tillgifvet än. något annat djur.