Aftonbladet – 24 augusti 1858, sida 3

Nationalmuseibygnaden. Den långsamhet och deraf följande missbushållning, hvarmed dennä bygnad uppförts, klandras. skarpt af Göteborgs Hande!stidning i en artikel, som vi här återgifva: Till de många drag af tanklös frikostighet, som gifvit den senaste riksdagen en så framstående, om icke berömlig plats bland svenska folkets riksmöten, hörer äfven det nya, till nationalmuseibygnaden beviljade anslaget af 600.000 rdr. Ofta och med skäl har man klagat att offentliga bygnadsföretag icke i vårt land verkställas med den omtanka, raskhet och hushållning, som man kunde begära och nästan alltid iakttagas i enskilda företag af detta slag; men då rikets ständer för blott något mer än tio år sedan beviljade det stora museibygnadsanslaget, trodde man likväl att det bittra klander, som drabbat alla dem, hvilka under den förflutna tiden gjort sig skyldiga till dylika förseelser, skulle tjena dem till varning, som nu finge sig ett dylikt uppdrag anförtrodt, eller att de i allt fall, skulle af egen drift känna sig manade att i Atä värf framgå med all önskvärd drift och sparsamhet. Tyvärr synes icke erfarenheten hafva bekräftat denna förväntan. Hvarje bygnadsföretag, som utdrages på tiden, medtager en mängd faux frais, som onyttigt föröka kostnaden; och dessa frais blifva ännu vida tyngre vid allmänna än enskilda företag, emedan vid de förra en förvaltningspersonal skall afiönas, som sällan erfordras vid de senare. Det har derföre varit icke blott för dem, som önskat se denna bygnad rdig, oangenämt, utan äfven för staten ganka känbart, att man låtit museibygnaden så långsamt fortgå, att snart 14 år äro förflutna sedan de första arbetena dertill företogos; och denna oförsvar.iga långsamhet har sannolikt till en icke ringa del varit orsaken, att det vid 1844—1843 årens riksdag för bygnadens fullständiga uppförande beviljade anslaget 300,000 rdr bko, hvilket då ansågs större än nödigt var, blifvit förbrukadt långt förr än bygnaden ens till det yttre blifvit fullbordad. Med cen sådan erfarenhet gå likväl våra beskedliga ständer åstad och bevilja ett nytt sygnadsanslag till nära lika högt belopp som det förra. Förmodligen hafva de dock, menar man, nu sett sig såvida före, att de be.edsagat anslaget med vissa vilkor och förbehåll. Åh nej; sådant oroar icke vår representation. Det har icke fallit någon in att begära en förklaring af vederbörande om orsaken till kostnadsförslagets öfverskridande och len långsamhet, hvarmed arbetet bedrifvits; cke heller har man anmodat regeringen förindra vilkoren för bygnadschefens aflöning — hvilken, i stället för att utgå per dag, borde bestämmas till ett visst arfvode efter ett slutadt arbete, å hvilket arfvode likväl kunde yftas förskotter — eller tillse att bygnaden nu åtminstone blefve med det nya anslaget ullbordad. Man kan följaktligen emotse en wy proposition vid nästa riksdag om ytterlisare anslag för samma ändamål. Derna förmodan vinner stöd deraf, aut uti KRIGAR MA TT SERA AGOSER TVENNE RENA RA Ht SNR Ks