Aftonbladet – 24 augusti 1858, sida 2

Fabriksoch handtverksklasserna bland Stockholms till riksdagsmannavalen berättigade invånare voro genom en annons i Stockholms Dagblad till i går afton kallade att imfinna sig på börsen för att på förhand öfverlägga om den angelägenhet, som i morgon förmiddag förekommer vid sammanträdet inför magistraten eller frågan om valordningen för hufvudstaden. Annonsen var icke undertecknad, och förmodligen får man tillskrifva denna omständighet att blott ungefär ett par hundra personer instält sig. ÅAlderman Spångberg förde ordet. Sedan han kombinerat erundlagsförändringen med de bemödanden, som varit gjorda att få vår tullagstiftning liberal, uttalade han sig för elektors-väl inom klasserna, men fick ingen enda med sig om denna åsigt. Bokbindaren Lund åter gillade personlig rösträtt, men påstod, att deraf kunde uppstå vådor, som han likväl undvek att närmare uppgifva, och förklarade sig tro, att-en graderad röstskala skulle vara det lämpligaste. Skräddaremästaren Arnell deremot uttalade sig med värma för personlig rösträtt; visade med siffror, att mindre borgare, industriidkare och husegare, om personlig rösträtt icke antoges, kunde blifva alldeles öfverröstade af några få större grosshandlare och fabrikanter, samt rönte, när han slutade, bifall af många bland de närvarande. Professor Wilander erkände den personliga rösträtten vara en vacker tanke, men talade om att deraf skulle uppstå vådor, utan att likväl närmare upplysa om hvaruti de skulle bestå eller huru de skulle uppkomma. Han föreslog en graderad röstskala med en röst för fattigskatt till 20 rdr, och vidare en röst för hvart tjugotal riksdaler i fattigskatt till 100 rdr, så att det högsta antal röster någon skulle få beräkna vore 5 röster. Sidenfabrikören Almgren förordade hvarken det ena eller det andra röstsättet, utan antog att man borde öfverlåta åt komiterade att uppgöra alternativa förslager för att efter deraf tagen kännedom bestämma sig. Juveleraren Cedergren talade under lifligt bifall af de flesta närvarande för den personliga rösträtten. Likaså skräddaremästaren Roos, som äfven ådagalade, att hrr Spångberg och Wilander felaktigt fattat grundlagens ordalydelse, då de antagit, att med omedelbart valsätt skulle följa röstberäkning efter skattebelopp. Hr Roos upplyste nemligen, att det enligt grundlagen är de valberättigade obetaget att öfverenskomma om hvilken röstberäkningsgrund de behaga. Likaså visade han, att hr Wilander misstagit sig, då han förmodat, att lika rösträtt skulle förutsätta lika bidrag till riksdagsmannaarfvodet. Äfven målaremästaren Tindborg och skräddaremästaren -Söderstedt talade för lika rösträtt, och den senare frågade särskilt, om man trodde, att menniskors heder, fosterlandskänsla och nit för det allmänna skulle vara en sådan omvexling underkastade, att de skulle tillväxa eller minskas alltsom kassakistans innehåll ökades eller minskades. Resultatet var att den af Svenska Tidningen förordade röstberäkningen efter skattebeloppet icke ens ifrågasattes; att de medelbara valen saknade allt understöd; att ordandet om graderad skala emottogs med likgiltighetens tystnad; men att deremot den personliga och lika rösträtten rönte de flestas lifliga bifall. Särskilt förtjenar framhållas hr ordförandens oriktiga framställning af grundlagsparagrafens innehålls Oaktadt han ganska riktigt uppläste orden: Efter denna grund (skatt till staden eller dess allmänna behof) beräk