Aftonbladet – 24 augusti 1858, sida 2

Jen andre, skulle derefter erhålla blott hun-i dradedelen, hvarvid ändock antagligen hvardera för sig vore lika rik eller fattig. lika insigtsfull eller okunnig, lika hederlig eller kältringaktig till karakteren efter som före husbytet. Hvarföre skulle de då icke äfven hafva lika rösträtt före som efter detsamma? Men så påtagligt som detta är, så tillämpligt är exemplet och så påtagligt är, att i fråga om valberättigade husegare 1 allmänhet de böra hafva lika rösträtt. ; Att större skatt icke ens är något säkert kännemärke på större förmögenhet; åt hvilken man är så mån om att gc bestämmelser förskaffa ännu större politiskt inflytande än den redan i och för sig sjelf har, det borde man åtminstone i våra dagar hafva hunnit lära. Mången, som hetes vara egare af stora fastigheter, då intecknade och ointecknade skulder ej frånräknas, mången, som gör stora affärer och betalar stora afgifter, gör konkurs och dervid finnes, att hans stora förmögenhet blott var en såpbubbla, att han sedan flera år varit på obestånd, men ändock skulle han under tiden på grund af sin förmenta rikedom baft större medborgerligt värde och njutit större valrätt än mången annan mera berättigad. Att man vid val vida mera har att frukta ett obehörigt eller skadligt inflytande af ett mindre antal sådana med större rösträtt begåfvade valmän än af ett större antal, som hafva blott enkel rösträtt, det torde falla hvar man i ögonen. Man talar om orimligheten deraf att egaren af ett litet hus skulle hafva lika stor rösträtt som egaren af ett stort hus, som betalar vida större afgifter till fattigvård m. m. Gör man sig då reda för huru det tillgår i verkligheten? Nej! Jo, den, som köper eller eger ett hus, måste efter regeln beräkna först vanlig eller utgående ränta på egna eller andras i huset nedlagda och innestående penningar, vidare husets underhåll och onera, deribland t. ex. just fattigförsörjningsafgiften. Till betäckande af dessa räntor och onera eller utgifter beräknas vidare såsom motsvarande inkomster hyrorna. Det är alltså icke husegaren som af egna medel får vidkännas fattigskatten. och öfriga större eller mindre afgifter för huset till kommunens underhåll, hvilka, efter hvad man påstår, skulle berättiga honom till större eller mindre rösträtt såsom en kommunalrättighet, utan det är hyresgästerna som få betala dessa afgifter, antingen hu:et är stort eller litet, och egaren af ett hus, värdt 500,000 rdr, harinämde hänseende och såsom sin förtjenst om kommunen och det allmänna alldeles intet mera att berömma sig af än den, som blott råkar ega ett hus värdt 5000 rdr. Ingendera af dem vidkännes sjelf husets utskylder (annat än i den mån han sjelf är att anse lika:om hyresman); dessa drabba hyresgästerna, och om rösträtten skulle beräknas en hvar till godo efter skatteriksdalrarne, så: skulle icke husegaren, utan hyresgästerna erhålla rösträtten. I månget större hus bo många mindre borgare; på deras -debetsedlar stå :blott några riksdaler fattigskatt, men de betala derjemte det stora husets fattigskatt; för den skulle dock icke de, utan det stora husets egare få rösträtt, måhända större än alla dessa borgare tillsammans för öfrigt skulle åtnjuta. Sådant finner man billigt, icke just moraliskt rätt, men politiskt rätt! Gödomliga rättvisa! Vv da skall en klarare insigt om skatteriksdalerns olämplighet såsom grund för större eller mindre valrätt vinnas genom ännu ett exempel, som upplyser huru och hvem skatteriksdalern drabbar. Om Sverge årligen importerar en qvantitet socker, som tullbeskattas med 3,000,000 rdr, och om icke blott fattigskatt, utan mera konseqvent hvarje direkt och indirekt skatt samt personlig tunga till staten och kommunen grunda större eller mindre valrätt, så frågas: Skulle i så fall det vara rättvist att ett fåtal sockerimportörer rösta vid riksdagsmannaval för dessa 3,000,000 rdr, med andra ord, är det de få sockerimportörerna som af sin egendom måste utan ersättning tillsläppa nämde af dem erlagde tullskatt, eller är det i sjelfva verket icke de, utan der stora mängden, konsumenterna, som få betala samma skatt? I senare fallet, månne det icke vore rättast att konsumenterna finge rösträtt för dessa 3,000,000 rdr? Vi tro ej att Svenska Tidningen nekar rättvisan deraf, ehuru den uppställer en regel som i sin tillämpning skulle gifva endast importörerna samma rösträtt. Ungefär sammalunda förhåller det sig med hvarje borgerlig utskyld, den må heta tullskatt, fattigskatt eller något annat, den drabbar konsumenterna, icke uteslutande kassören, som liqviderar debetsedeln, och huru orättvist då att genom denna sedel tillerkänna honom allena de fördelar, som bort vara gemensamma för kontribuenterna! Men då sålunda är visadt, att efter regeln afgifterna för hus icke drabba husegaren, utan hyresgästerna, och att afgifterna vid borgerlig rörelse icke drabba rörelseidkaren, utan konsumenterna, då det alltså är ovedersägligt, att den större husegaren såsom sådan ingalunda vidkännes större afgift än den mindre och att den större tillverkaren såsom, sådan ingalunda vidkännes större afgift än den mindre, så är det orätt att, under falskt antagande af större afgifter från den större husegären eller rörelseidkaren, tillägga honom större rösträtt än den mindre, och kör alltså, sedan valrätt blifvit tillerkänd större och mindre husegare, större och mindre rörelseidkare, valrätten vara lika för dem alla. Detta resonnement kan synas något öfverraskande för dem; som snärit sig i skatteriksdalrarne och ej så noga