Aftonbladet – 20 augusti 1858, sida 2

Article Image
ne. Hon kom mycket väl ihåg den förolämpande trygghet, som hennes fula barndomsutseende hade ingifvit hennes svartsjuka herrskarinna. Zobeideh och Shemsheh lefde snart i ständiga tvister, som stegrade deras illska och underhöllo deras inbördes hat. Shemsheh använde: i detta lilla krig all sitt lynnes och sin fintlighets kraft och förmåga; medan Zobeideh, grubblande på dystra förslager och hänförd af mera djupa känslor, måttade med mera varsamhet sina hugg och förstod att behålla litet mera välde öfver sig sjelf. Det var Shemsheh, som först lade bort artighetens slöa vapen, dem. de begge stridande hittills hade användt, gaf fritt lopp åt sin förtrytelse och anföll Zobeideh med ohöljd fiendtlighet. Zobeideh önskade ingenting hellre än en strid på fullt allvar; men det var icke med samma vapen som Shemsheh begagnade. Shemsheh hade glömt sig ända derhän, att framkasta föga beslöjade hotelser emot upphofvet till Adas död; Zobeideh låtsade icke förstå hänsyftningen, huru genomskinlig den än var; men ifrån den stunden qväfde hon sin harm och väntade blott på tillfälle att störta sin rival så, att hon icke mera skulle kunna resa sig. Osman var icke älskad af sin nya gunstling; han behagade henne till och med icke; och Zobeideh var alltför klarsynt i sådana fall, för att icke märka det. Shemshes fåfänga öfverskred det vanliga måttet hos qvinnor af hennes slag och ålder; hon var djerf, förslagett; fallen för det äfventyrliga och hyste en obegränsad tro på sina: behags välde öfver hvem som helst, och isynnerhet öfver Osman. Med detta lynne-och en täck figur lyckades hon också att snart underkufva. bejen fullkomligt. Men ifrån samma ögonblick förvandlades hela harem till skådeplats för dagliga intriger. Slafhären söndrade sig under tre olika fanor: Shemsheh förde öfvermodets och hånets standar; Zobeideh försåtlighetens och hämdlystnadens; Maleka ensam höjde försonlighetens och -sjelfförsakelsens. Tjenstfolket slöt sig till den ena eller andra, enligt hvärs och ens lynnen och tycken. Adas vän

20 augusti 1858, sida 2

Thumbnail