Aftonbladet – 20 augusti 1858, sida 2

————2 ner och de, som funno sig sårade af Zobeidehs befallande väsen, höllo med Shemsheh; de, som lade mera vigt på Zobeidehs frikostighet än på bennes högmod och den stötande nedlåtenhet hvarmed hennes gåfvor som oftast beledsagades, hyllade husets äldsta och verkliga herrskarinna. De, slutligen, som föredrogo freden framför striden, eller ville förbehålla sig friheten att få klandra de öfriga slöto sig I en liten flock — den minsta blan de tre — omkring Maleka, hvars dygder de prisade; icke minst för tillfället att påpeka buru mycket frånvaron af dessa dygder röjde sig hos de begge rivalerna och gjorde all fred i harem omöjlig. De begge krigförande faktionerna hånade den neutrala; de neutrala beklagade föraktfullt de stridandes dårskap. Shemsheh tog för gifvet att Zobeideh var rädd för henne. Hon vet rätt väl, sade hon för sig sjelf, att jag känner historien om Ada och hennes besynnerliga frånfälle; bon bäfvar för min blick! Hvad hon inte vet — och det är det bästa — är att jag aldrig kunnat få bejen att höra på det örat. Karlar äro stackare, om alla likna den här. Osman begriper nog alltsammans lika väl som jag; men han skyr för att straffa, och låtsar bara att han är okunnig; han söker till och med inbilla sig sjelf att han ingenting märkt. Lika godt! Misstager jag mig icke alltför mycket, så är det här inte cirkassiskans enda synd, och jag hittar nog en vacker dag på någonting annat, som bejen icke skall förbjuda mig att tala om. Jag skulle icke vara Shemsheh, den tjusande Shemsheh, som har bejen i min makt, om jag icke skulle lyckas att-en gång förvandla Zobeidehs lif i ett ångestens och förtviflans lifb Hade Shemsheh varit mindre oerfaren och mera förslagen, så skulle hon kunnat vinna denna så efterlängtade framgång utan att anklaga Zobeideh; hon behöfde blott söka bibehålla sitt inflytande, och komma ihåg att hennes egen ställning var ingenting mindre än hetryggad emot omskiften, Men Shemsheh var inbilsk ,och behagsjuk. Hon trodde sig