Aftonbladet – 18 augusti 1858, sida 2

CIRA Al AVI 1GAIGINATL ATI ES UT Ls ned olika skattebelopp, hvarföre vi i tabell-i orm uppstält en sådan för borgare och idcare af borgerliga yrken, hvilken gifver fölande resultat i fråga om fattigskattens förlelning: T för borgerlig rörelse utgöra 30 rdr 20 rdr oll. deröfver. ell. deröfver. CPder 20 rår. 4 TT Summa; SkatteI Z ) Skatte Z ) Skattebelopp. ) E belopp. I z Belopp. 555147) 65 1,516 4 495 3,70135 11,556li5 37043! 52) 1,226129 515) 3,99030 8.701 6 66132) 6) 132144) 59) 39645) 1,325133 337128) 17) — 394 6l 287) 2,233131 5,60447 158161 ie) — 396125) 388) 2,920110) 4,715141 334146 32) — 76541) 317) 2,298127 6.625) 3 15020) 32) — 17029) 140) 1,13135) 2,658124 1 1) 21) 2) 63) -39336 513126 —a3l — 307l27 244 1,530124 2,370) 7 61) 1,97440j234) 4,931152508) 18,597331 44,07110 små bråkdelspersoner emot dem som drifvat. större rörelse; ja det tyckes böra vara sanno-: likt, att svårligen någon af dessa större industriidkare skall vilja påyrka, att i fråga om riksdagsmannaval få sin röst att gälla så mycket som flera tjog andra borgares: Hvad som inträffar i fråga om den borgerliga fattigskatten visar sig i allmänhet vara förhållandet äfven vid de öfriga skattetitlarna till staden, såväl den ordinarie kontributionen som den borgerliga inqvarteringsafgiften, ty med högst få undantag hafva beloppen af de valberättigades afgifter ungefär samma proportioner som fattigskatten Vi återkomma en annan dag till förhållandet bland dem, som i egenskap af husegare äro valberättigade och i fråga om hvilka man finner skatteberäkningsgrunden leda till lika beskaffade orimligheter. Sedan ofvanståendevar uppsatt, finna vi, att Svenska Tidningen i går bekänner sig ega en svaghet, den nemligen att, i fall hon skulle nära ett älsklingsförslag, som hon icke egde hopp om att genomföra, som hon knappt hörde någon enda upplyst och tänkande gilla, som hon ,öfverallt såge mötas med axelryckningar eller hufvudskakningar, så skulle hon svepa sig i sin sjelfkänslas mantel och tänka: tiden är icke mogen för din visdom; men hon skuile icke ega mod att framställa detta förslag, arbeta för detsamma och utsätta sig för det nederlag, som åtföljer ifrandet för tankar, hvilkas overkställbarhet är uppenbar. Det är förmodligen till. följd af denna svaghet som Svenska Tidningen i går öfvergifver sin förut innehbafda position, som hon med så mycken sjelfkänsla intog den. 16 Mars, då hon uttryckligen förklarade, att valrätten skall utöfvas i förhållande efter hvad hvar och en skattar till staden eller till dess allmänna behof, och hvilken hon den 20 i samma månad käckt sökte försvara med påståendet, att den nya lagen med tydliga ord stadgar, att rösterna skola så beräknas. Vi hafva långt för detta ådagalagt hennes villfarelse i detta afseende och med grtundlagens egna ord visat, att det står de valberättigade fullkomligt fritt att öfveretiskommå om hvilken röstberäkningsgrund som de behaga sjelfva bestämma -och söka få af Kongl. Maj:t stadfästad. Emellertid har hon först i går, troligen efter närmare studerande af förteckningarne öfver de valberättigade istället för den förut begagnade källan, hr Huldbergs adresskalender, funnit :sitt älsklingsförslag om valrättens utöfvande i förhållande efter skatten vara overkställbart, då knappt någon enda upplyst och tänkand? gillar detsamma, utan det öfverallt mötes med axelryckningar och hufvudskakningar, hvarföre bon också numera insvept sig i sin sjelfkänslas mantel, tröstande sig med tanken, att tiden icke är mogen för hennes visdom. Hon har dervid högtidligen förklarat och bedt. att detta måtte bemärkas, att hon icke vill förneka de ringa beskattade all valrätt, och icke heller önskar, att de högt beskattade skola utöfva denna rätt i lika förbållande till sina skatter. Hvad nu det angår, att Svenska Tidningen icke förnekar de ringa beskattadeall valrätt, så är ett sådant medgifvande, huru generöst det än från Svenska Tidningens ståndpunkt må vara, af ingen vigt och betydelse, då äfven de ringa beskattade borgrarne och husegarne af grundlagen äro på förhand tillförsäkrade valrätt, och frågan endast är om i hvad mån de skola komma i åtnjutande af denna rätt. Men deremot finna vi det rätt tillfredsställande för utsigterna till ett godt. resultat, att skatteberäkningsgrundens förnämsta och ifrigaste kämpe inom pressen afstått från att yrka på rösträtt i förhållande efter skatten, ehuru det icke närmare blifvit angifvet i hvilket annat förhållande det vore önskvärdt, att de högre beskattade skulle få beräkna sina röster, hvaraf man är berättigad förmoda, att det i kollegans ögon önskvärda förhållandet är något alldeles godtyckligt, beroende på slumpen af en eller annans tycke, att till exempel den, som skattar 20 rår eller deröfver till 30 rdr, PRE af att jag har arbetat och trälat ensam, för dig så väl som för mig, och för att förskona dig från allt besvär och all möda. Och hvarföre, tror du; bar jag gjort det? För hvad annat, än för att bevara din skönhet, som -är oss beskärd för att skaffa dig välstånd, så väl som oss andra. När slafhandlaren kommer igen åt året, så är jag kanske rik, och du på väg att bli ett förnämt fruntimmer — en sultaninna kanhända. Och detta. ville du byta bort emot släp och trälarbete och nöd, som pm PE NE SET IEEE Olge tg 2 RE a