ZOBEIDEH. Skildringar ur Haromslifvet, af prinsessan C. T. di Belgiojoso.) Jag befann mig i en af Syriens residensstäder och mottagen med den mest förekommande -gästfrihet-isjelfva den regerande paschans harem, då jag en dag fick en inbjudning, genom förnämsta frun i huset, att jemte henne och mitt resesällskap tillbringa några veckor på en vacker landtgård, i ett annat arem, som också tillhörde en pascha. Ett afslag å min sida skulle ansetts ohöfligt; jag mottog således bjudningen, och följande dagen gjorde vi vårt inträde; ett verkligt föpalats, der vi sågo oss omgifna med all den ståt, som gör Österlandets yppighet så ny och öfverraskande för främlingen. Bland invånarinnorna i detta tjusande Eden träffade jag ifvenr en paschans nära slägting, som hade vistats flera år i Euröpas förnämsta städer; hon talade franska, italienska och enge!ska, och hade fått och bibehållit vanan. vid-läsning -— en dyrbar vanå 1 ett harera; och ett värn emot den själsdvala, som anmars så lätt innästlar sig der. Med denna dam, som jag i det följande vill kalla Zuropeiskan, hade jag naturligtvis lättare att göra bekantskap än med de.andra fråarne; men som äfven jag talar turkiska, kunde jag kontrollera min österländskå väninnas meddelanden gehom egna iakttagelser, och fann ingen svårighet vid att öfver de i palatset rådande seder och bruk, så väl som de förnämsta invånarne, samla en mängd . karakteristiska dråg, som tillfälligheten snart ordnade till en fullständig bild. J Ur Revue des deux mendes, April 1858.