Aftonbladet – 16 augusti 1858, sida 2

och hr fabrikör Bergström från Stockholm, hvilka herrar, allmänt erkända såsom skickliga hvar och en sitt fack, i dessa dagar varit i Upsala och anstält nndersökningar och rådgjort om planen för ifrågavarande angelägenhet. De hafva funnit stadens läge och beskaffenhet väl lämpa sig för gaslysning och ur flere synpunkter förordat dess införande. Jernvägsfrågan, som af andra frågor och isynnerhet i följd af penningkrisen blifvit skjuten åt sidan, börjar nu åter blifva föremål för samtal, öfverläggningar och beifran. Ett möte skall, så är ämnadt, rörande. Genna vigtiga angelägenhet i höst hållas. Planen att genom en jernväg förena Upsala med Stockholm har till den grad alla naturliga och förnuftiga skäl för sig, att intriger och hinder endast kunna fördröja, aldrig omintetgöra utförandet af densamma. Och vi äro öfvertygade, att de män, som hafva blicken öppen för den stora vigten af detta företag och för det böra och kuna verka, ej skola förhala tiden, utan anstränga alla krafter, för att så snart som möjligt träffa de anordningar, genom hvilka arbetet kan sättas i gång och dess lyckliga fullbordan betryggas. Den nya lagen om qvinnans myndighet tillämpades härstädes för första gången förliden måndag, då en mamsell Fastin till rådhusrätten anmälde sin önskan att blifva myndig förklarad. — Från Luleå skrifves den 7 Augusti: Tidigt på morgonen den 2 dennes uppstod en väldig nordvestlig storm, som varade hela dagen och lemnade många spår af förstörelse efter sig. Inom staden kullkastades plank, afbrötos blomstänglar och grenar sletos från träden. Men det var egentligen pi.glfvom eller rättare sagdt på den !, mil långa och breda vik, hvilken elfven bildar på norra sidan om staden, som stormen uppenbarade sin djerfva makt. Icke nog med att båtar sönderslogos, att timmerflottor förskingrades och olika partier af dem sammanblandades, utan en skonert, Venus, liggande för begge ankaren, dref derjemte på land vid Josefina varf, utan att dock tillfogas större skada, än att den följande dagen kunde förhala till Pontusudden för att få sina refvor afhjelpta. En båt kantrade, men de tre personer, som följde densamma, bergades Lika lycklig var icke en sjöman, som föll från masten på ett af de i viken ankrade fartygen och blef vågornas rof. Följande dagen var hela viken öfversållad med spiror, bjelkar och plankor, hvilka drefvo in i den så kallade Notviken för den då sydostliga vinden. — Från Vestra Wermland skrifves till Amåls Veckoblad den 6 Augusti: Förliden vecka inträffade vid den s. k. Jernskogbron, belägen inom socknen af samma namn, ett betydligt jordras — som hade till följd att bron totalt förderfvades och vändes upp och ner — samt floden strax nedom bron alldeles fyldes af jordraset, så att inom några timmar jernoch sågverken nedanföre måste igenslås af.brist på vatten. Cirka 100 alnars längd och 50 alnärs bredd af ett till elfven gränsande gärde hade bokstafligen åkt ut i elfven och bildade der en ogenomtränglig damm med cirka 10 alnars höjd öfver det naturliga flodloppet. Skadan häraf är betydlig såväl för broegarne, som -egarne till gärdet. Att bruken fingo stå i 5å6 dagar gjorde äl mindre — men förlust kan man antaga äfven för dem. Emellertid ligger ännu bron uti elfven och allmänna vägen mellan Jernskog och Östervallskogar tillsvidare stängd åt detta håll. Man. förmodar med skäl att den sänkning af sjöarne Wadjungen och Björklången, som ett inom socknen bildadt bolag nu förehafver, och hvartill både statsbidrag och statslån erhållits, vållat olyckan genom utskäring, sedan flera af forssarne blifvit utgräfda och muddrade, hvarigenom floden kommit ur sitt vanliga lopp. Hvem som nu skall ersätta skadan och återuppbygga bron, ettdera de underhållsskyldige eller bolaget, torde icke så lätt lösas. — I Norrlandsposten skrifves: En person har fästat vår uppmärksamhet på det oskick, som bedrifves af en qvinna från Gefle, madam — eller fru, såsom hon på landet låter titulera sig — Å., hvilken genom signerier och qvacksalveri i ganska stor skala bedråger -enfaldigt folk på landet och-hvarpå åberopades, bland de-senaste exemplen, ett från Ofvansjö, der -hon med signerier velat bota delirium. Det öfverklagade fallet och den ifrågavarande personen äro ej de enda i orten; vi hafva hört ända till fem sådana bedragare häromkring uppgifvas. Enär de äro nog illsluga att utöfva sina bedrägerier i närvaro endast af några högst få och intresserade, så är det i allmänhet svårt för åklagaremakten att komma åt dem. Den enda säkra utvägeW att stäfja deras ofog är att genom att bibringå de mindre upplysta riktiga åsigter uti ifrågavarande fall få opinionen emot såväl vidskepelsen som dess utöfvare. — I tidningen Gefle läses: Ett sorgligt bevis på penningkrisens inverkan på stadens förut lifliga frakthandel förevisar sig dagligen, emedan icke mindre än 10 skepp, 8 briggar och. 4 skonertar, hvilka förut blifvit använda dels för Amerika och Ostindien, dels för Medelhafvet, ligga nu obegagnade uti stadens hamn, — ett förhållande, som icke någon kunnat erinra sig hafva förut härstädes inträffat. Så välsågverkssom jernverksegare äro i besittning af lager till afsalu, men köpare lära saknas, och transportmedel äro följaktligen öfverflödige. — Under rubrik Den kungliga björnjagten vid Bulttjern meddelar tidningen Upsala följande korrespondens från Örnsköldsvik: — — — För ditt kärkomna bref tackar jag. Nu skall du få ett långt bref, en beskrifning om björnskallet och dess närmaste tilldragelser. Om fredagseftermiddagen den 30 Juli kl. !, 6 reste jag och L. ifrån Arnäs, !; mil norr om Örnsköldsvik, då vi strax stötte -på de höga resandena. I första backen kommo vi med dem. Kronprinsen gick -uppför backen, hvilket bönderna funno vära RR AR RR NR RA RE RR kiN AK AR