Aftonbladet – 14 augusti 1858, sida 2

att; gemensamt med de mina, begå denna he: liga akta vn sh Denna förklaring fann jag: för mig bindande; och jag gaf efter. Fruntimmerna blefvo inkallade, och jag skall aldrig kunna glömma det-nästan himmelska : uttrycket. af. djup rörelse och tacksamhet i dessas; isynnerhet makans ansigte, när de blefvo inbjudna att helt säkert för sista gången, med den älskade maken och fadern deltaga i den. så längo fördröjda, men: derigenom så mycket ljufvare kärleksmåltiden. Det försiggick i detta sjuk rum en högtidlighet, hvars like ja knappäst bevittnat i Herrans eget tempel, vid en ojemförligt flera gånger-större nattvardsgång. Den gode kyrkoherden torkade härvid sina ögon, och hans andligen upprymda själsstämning meddelade sig åt oss alla, Efter några ögonblick fortfor han: Men; mina herrar och vänner! Efteråt har jag gjort vig samvetsförebråelser och med. skäl fruktat, utt jag förhastat mig och gjort em person, om icke varit dertill värdig, delaktig af den nimmelska nådegåfvan. Ty när jag tänkt nozare efter, har jag tydligen insett, att det vait omöjligt, att någon sann trosförändring öregått hos den sjuke. Ty dertill var han Jltför djupt inne i sina egna funderingar, för äker på sanningen af sin en gång fattade öf-ertygelse, och dertill egde han för liten inigt om den menskliga tankekraftens och dygleviljäns otillräcklighet. Han har säkert blott öreburit sin öfvertygelses förändring, och gjort letta af ömhet för sin familj, ge missörstånd. om det rätta. En syndig sjelfuppffring är den, som medför uppoffringen af len sak, för hvilken vi framför allt böra vinäigga oss i en uppriktig bekännelse af en rätt ro. Sedan han yttrat detta, den redlige och rofaste, med strängt lutherska grundsatserinrlifvade kyrkoherden, drog han en läng och -ppriktig suck, och såg sig omkring med fråande blickar. Komministern lemnade derhän, hvilket handinigssätt i detta ovanliga och ovanligt pröfände fall hade varit det rätta, men förkla