Aftonbladet – 14 augusti 1858, sida 2

Sverge, flaggor med helt olika färger och symboler (i den ena ett örnhufvudi i den andra, om jag ej misstager mig, hufvudet af en buffeloxe), på det att intet missförstånd må kunna ega rum med afseende på att man här verkligen har för sig tvenne alldeles särskilta länder. Men — a Här kommer resultatet af pariseröfverläggningarne, och tillåt mig påpeka det. med spärrad sstil! , Men — rumänerna skola dock ha sin vilja fram! Konferensen här dock böjt sig för denna mäktiga folkopinion, hvilken i furstendömena uttalat.sig för en sammanslutning och en politisk gemensamhet! Den har ickekunnat gå till ytterligheter (se ofvan!), men den har gjort hvad billigtvis kan fordras för ögonblicket. De båda furstendömena skola, som sagdt är, hafva för framtiden, som hittills, hvar sin flagga och hvar sitt vapen, men der skall för extraordinära tillfällen, der de begge länderna böra af särskilta orsaker och för vissa ändamål representeras som MoldauWallachiets med bindstreck emellan, sanktioneras en gemensam vapensköld, der de begge olika vapnen äro sinsemellan förenade (märk detta stora och afgörande ord, detta jättelika steg framåt!) förmedelst ett — blått, fladdrande banerband. Om detta hafva pariserkonferensens medlemmar efter tretton möten, uppfylda af idel statsmannadjupsinnighet och af detta verkliga allvar, som karakteriserar nutidens mästare i den högre politiken, kommit öfverens. . Och hr Benedetti har genast infört det i protokollet, på högra sidan, paragraphe un et unique. När detta stora beslut blir bekantgjordt i Moldau och Wallachiet, skola de begge folken fyllas af omätlig entusiasm, och ett jubel skall gehomrunga rymden, det vill: säga ett moldauiskt jubel och ett vallachiskt, tydligt afskilda från hvarandra, men samtidiga och noga afmätta i-tre: väldiga hurrah!