Aftonbladet – 12 augusti 1858, sida 3

bänviste. dem af oss, som förstodo oss på den ädla tobakens vackra bruk, till de njemförelsevis; bättre piporna. Denna min simpla favoritpipa, sade kyrkoherden, är märkvärdig deraf, att ja tstycket är skuret af en gammal korporäl inom församlingen, en hedersman och en riktig konstnär: Det förra betviflade vi icke, ty den, som denne hedersgubbe kalläde en hedersman, var det också utan tvifvel,: men. det senare; nemligen att hån var en konstnär, det lemhade vi försigtigtvis derhän. Sedan de rökande försett. sig med. pipor, nedgingo vi samtligen till damerna ilöfsalen, der kaffet serverades, Under. samspråket föll snart talet på, det allvarsamma, men intressanta ämne; som förra söndagen varit å båne. Vi erinrade oss siiekaren och strax derpå den gamla gumman, som sagts vara. en stark .läserska och bo-i närheten af denna kyrkogård. Vår värd fråsade, om vi nu vore hugade att göra en kort bekantskap med denna gumma, som vore underlig och märkvärdig nog. f Patronen och jag omfattade med tacksambet tillfället att få se heåne, och herrarne Samtligt förklarade sig vilja göra oss sällSKap:. SA H i Bland gästerna befann sig: äfven-grannförsamlingens klöckare, den komministern riedtagit i sitt åkdöns. Klockaren: vars också in? bjuden af den gamle kyrkoherden, hvilkens klockare den gamle. varit för flere år tillbaka. Denne gubbe var en hvithårig sjuttioåring, väl och snyggt klädd, ehuru hans. svarta skrud icke var af finaste slag och dessutom vittnade om sockenskräddarens outbildade smak och osäkra snitt. Gubbens min hade ett klokt och fint uttryck, hvilket till och med kunde hafva anstått en domprost, som; bevistat flera!