Aftonbladet – 12 augusti 1858, sida 2

båda kronorna, eller de båda felkens önskan att fortfarande få åtnjuta freden. Och derföre hyser jag dem fasta-förhoppningen; att om man-åter ville-blåsa under en annan tidpunkts groll och lidelser, så skulle destranda: mot den sunda allmänna meningen, lika:a böljorfia bryta sig mot den damm, som i detta publick skyddar de båda staternas eskadrar mot ivets vågor. Prins Albert svarade härpå: Sire, drottningen önskar att jag för E. M:t uttalar; huru rörd hon: är öfver det nya bevis på vänskap, som ni nu genom denna toast gifvit henne, samt öfver de. ord,som. alltid skola blifya dyrbara för henne. E. M:t känner, hvilka vänskapligs känslor hon hyser. mot. er och. mot, kejsarinnan, och jag behöfver ej erinra derom. Likaså vet ni, att den goda sämjan mellan våra båda länder är töremålet för hennes, såväl som för E. M:ts önskningar. Drottningen känner sig derföre dubbelt lycklig öfver, att Kön här tillfälle att genom sin närvaro här i detta ögonblick förena sig med er, -sire, i bemödandet att så fast .som möjligt sammanknyta vänskapsbanden mellan våra båda nationer. Denna vänskap är grundvalen för deras ömsesidiga välgång, och himlens välsignelser skall: icke fattas dem. Drottningen föreslår en toast för kejsaren och kejsarinnan. Efter dinern begåfvo sig: deras kejserliga och kungliga majestäter upp på akterdäcket, för att åskåda ett fyrverkeri från fästet midten afden stora dammen. Klockan mot 107, tog drottningen afsked och for, åtföljd af kejsaren, tillbaka till yachten. Alla fartyg voro eklärerade, och en artillerisalfva afslöt den af det herrligaste väder gynnade festen. Kejsaren ocH kejsarinnan återkommo kl: 11 till sjöprefekturen. Den 6 kl. 107, på f.: m. gjorde kejsaren och kejsarinnan, åtföljda af hela sin svit, ett afskedsbesök hos, drottningen af England på hennes yacht. Derefter begåfvo sig deras majestäter ombord på Bretagne, der en frukost på kejsarens befallning var anrättad. Den kongl. yachten, beledsagad af de engelska linieskeppen, lade ut på hafvet, saluterad af tre artillerisaltvor från de franska örlogsskeppen och fästena, hvaruti upprepade lefverop för drottningen af England blandade sig. Kl. 12 började besöket och mönstrinzen af alla eskaderns örlogsskepps ckipager; artygen voro uppstälda i en enda rad i följande ordning: Saint Louis, Alexandre, Austeriitz, Ulm, Donauwerth, Napoleon, Eylau, Bretagne, Arcole, Isly. Kejsaren utdelade. sjelf ordnar och medaljer till officerare, underofficerare och soldater, hvilka förestäldes honom at amiralen marinministern. Kejsaren besåg ifven fördämningsarbetena, och betygade flera gånger sin tillfredsställelse öfver hela detta gigantiska företag. Först kl. 6, återvände Kejsaren och kejsarinnan till marinprefekturshotellet, efter att på hemvägen hafva med le lifligaste lefverop blifvit helsade af besättningarne på eskadern samt på de franska och frimmande fartygen, hvilka, för att icke förlora något af det imponerande och storartade skådespelet; genomkorsade redden i alla riktningar: Den 7 kl. 12Y, e. m. begåfvo sig kejsaren och kejsarinnan, åtföljda af marskalkar, ministrar samt en stor svit af herrar och damer, till örlogshbamnen. Deras majestäter med svit stego ned i Napoleon III:s bassin, och sedan minnespenningarne och medaljerna blifvit nedsänkta uti en urholkning i klippan, steg kejsaren åter upp. Biskopen signade bassinen. Artillerisalfvorna dundrade; hafvet störtade sig i väldiga vågor med ett jättestort fall ned i bassinen. Från alla håll dånade de mest entusiastiska rop från den till mer än 100,000 personer uppskattade mängden.