Aftonbladet – 11 augusti 1858, sida 3

stämda anletsdrag,.en djup. och. dock klar blick. Hans växt var ej synnerligt hög, mer hans hållning särdeles. manlig. och vacker hans väsende -allvarsamt,jnästan stolt, -me: utan tillblandning af högdragenhet. Det lätt: molnet, jag hade märkt, försvann snart frå. hans. panna; och omedelbart derpå spelade kring hans: mun ett deende af ett obeskriflig: slag, uttryckande välvilja och tillförsigt i 1ör-. ening. Det var för första gången, jag hörde adjunkten yttra sig, i det han. sade: Med Henriette är det väl icke så farligt. Jag hoppas det,, svarade vår värd, pastorn, i det han med en min af innerlig godhet vände sig till adjunkten: Herrarne torde icke alla veta, tillade han. nu vändande sig till oss. att Henriette sedan ett år tillbaka är förlofvad med denne unge man, hvilken säkert vandrar en bana, som. leder till..en högre plats inom det kyrkliga därareståndet, än den jag: erhållit eller i bästa fåll rimligtvis kan höppas att erhålla. Likväl, fortsatte komministern,.i.det han åter vände sig. till adjunkten, är Henriette stackare angripen af sekterism och fanatism, mera. än du möjligen föreställer dig eller haft hjerta att märka. .Dock-ledes-hon visserligen icke af högniod; såsom jag anser fallet vara med snickaren, ej hellerafsjelfviskhet, hvilket tyckes vara mor Annikas i fattigstugan andeliga åkomma, utan af den innerligaste känslas hänförelse och en brinnande, öfvertygelse, en sjelfuppoffrande samvetsgrannhet, hvilken. bäst visar sig deraf, att hon framkastat yttranden, som öfvertygat mig Om, att hoh plågar si med bemödandet att slita dig, som hon så högtälskar, ur sitt bjerta, emedan hon alltmera öfvertygat sig ortm-attdu såsom religionslärare icke är stadd på den rätta vägen. Samma leende visade sig åter på den unge prestens. läppar, men han sade denna gång ingenting. Hvaruti består då egentligenn, tillät jag mig att fråga, den unga damens förvillelse och andliga sjuklighet? 4 Den består. hufvidsaklig en deris, svarade brodern, att hon, som, så vidt jag förmår löma opartiskt, har att tacka Gud för ett gan