Aftonbladet – 11 augusti 1858, sida 3

sin adjunkt. Åfven dessas uppmärksamhet blef snart väckt på hvad som hördes föregå inuti snickarestugan. Det är dedröfligt, att den religiösa värmaän och fromheten ofta nog yttra sig så sekteriskt och ensidigt,, menade den helt nyligen anlände kyrkoherden. Min värdaste bror! svarade komministern, bror känner kanske icke rätt denne man, För min del — att jag nu må yttra mig något friare än bland qvinnorna vid middagsbordet — för min del vågar jag icke intyga hans religiösa värma, och hans fromhet betviflar jag storligen. Dock — endast Gud förmår rätt läsa i menniskobhjertat; och min föreställning .om personen vill jag icke hafva gällande för annat än den är, en föreställning, ett förmenande. Men han må nu hafva hvilken bevekelsegrund för sin verksamhet som helst, så utöfvar han ett icke obetydligt andligt inflytande och, efter min tanka, ett ingalunda välgörande. De; som nu åhöra Hans föredrag och hans under spörjsmål fortgående bibelförklaring, äro visserligen icke: alla, ej ens de flesta, läsare i ordets sämre bemärkelse, men alla äro de dock intresserade af att höra honom, och det slår icke felt, att många bland dem komma att tillhöra honom med blindt förtroende, hvilket, med afseende på hans ensidiga och sekteriska läror och fanatiska framfart, icke kan vara -lyckligt för dem sjelfva eller vår församling. Redan har han tillvunnit sig åtskilliga lärjungar — jag drager icke i-betänkande att bruka detta uttryck — och tvenne isynnerhet, af hvilka den ena är en gammal gumma, som, tillhör min värde brors egen församling, hvilken gumma bror sjelf beklagligtvis alltför väl känner, och den andra är — pastorn sänkte. härvid. rösten och såg bekymrad ut — den äldre af mina egna systrar. Vid dessa:sista ord flög ett lätt: moln öfver den unge adjunktenshöga och klara panna, hvilket fästade min uppmärksamhet och väckte min nyfikenhet att närmare lära känna denna person, hvilkens. utseende förekom mig synnerligen intressant. Häån hade ädla och be