Aftonbladet – 11 augusti 1858, sida 3

Tkomlig rätt att representeras. på konsters om T råde, dock endast såsom moment i menniskolifvet, ej såsom dess mål, Sålunda skulle man Tlätteligen , vänja sig vid att betrakta hela: lifvet blott i de obetydliga ;fomiljekonflikterna och egoistiska familjeintressena, hvaremot det är konstens uppgift att öppna, en skådeplats för de stora allmänna idgerna, hvilka förena hela menskligheten i en. enda stor, familj, der den trångbröstade, kortsynta individualismen upphör af sig sjelf... Den idealism, som är konstens väsende och själ, förutsätter nödvänd digt en högre synkrets, der dessa små borgerliga förhållanden blott hafva en mycket relativ betydelse; Scribes lustspel, hvilka icke synas känna något högre, kunna derföre besitta alla de företräden; som äro tänkbara utom konsters egentliga sfer, och förfättaren kan vara en förträfflig borgare och husfader, men en gång för alla må man frånkänna hönom namnet af stor diktare och sann. konstnär. Han är-den litterära: typen för bourgeoisien, men har knappast någonsin tilltalat den poetiska ungdomen; han hörer till den stora klassen af. halfbildade, som, veta litet besked. om allt, utan: att hafva genomträngt något... Möjligt är att hans ursprungliga anlag skulle tillåtit honom att höja sig till en högre betydelse, men hän Kar aldrig Haft tid att utbilda sig, att fördjupa sig i betraktelser af lifvet, ja knappast att läsa. .-Man. har ej sällan sett författare, hvilka hvarken: saknade ider eller talang, men hvilkas fruktbarhet blef qväfd i födseln eller inskränkt långt n era än det lå i deras natur, emedan de, med ett högre rinål för ögonen, icke lyckades träffa en populär form, emedan de betänkte sig på att följa med strömmen och sålunda ifrån sitt första uppträdande stötte på binder och motstånd. Andra hafva genom alltför mycken lycka låtit förleda sig, till en öfverdrifven produktion, hvilken hindrat dem att. utveckla sig genom studium och eftertanke... Äfven om Scribe hade besätit anlag för att frambringa, ett lustspel i högre mening, d. ä. ett moraliskt. och poetiskt lustspel, så skulle han, på grund; af den stora efterfrågan af hans fabriksvaror,aldrig haft tidvatt utbilda sig derför. Han bar varit för mycket lycklig och sysselsatt, öch kanske är det utan bans vilja och åfsigt, söm han gjort sig sjelf och sina medarbetare till maskiner och konsten. till ett mekaniskt handtverk. Men det kommer en tid, då äfven allmänheten fordrar en mera substantiel och mindre enformig näring. Också .är det omisskänligt att. Scribe, som aldrig fullkomligt tillfredsstält eler sökt att tillfredsställa. den egentligt bildade publiken, nu begynner se sig öfvergifven af mängden, den han så länge fängslat. Man begynner mer och mer finna hans manår föråldradt, och den öfverdrifna beundran synes: vara starkt i aftagande. ö n. Scribe är ett slags teatralisgk urmakare, hvad man kallar ett mekaniskt geni, med. något af en taskspelares.behändighet.Han känner på sina fem fingar hvarje hjul och hvarje skruf till effekt och vet hvar de skola anbringas. Man kan beundra detta, men det ersätter icke det, som hos honom saknas och hvartill kritiken alltid. kommer tillbaka. Han saknar sinne för idgernasverld , känner ickeprinciper, men blott praktiska maximer, han har blott en sva; känsla af den menskliga naturens värde oc betraktar såsom dårskap och illusion hvad som: går utöfver. ett visst mått af borgerlig dygd, lindrad-genom materielt öfverflöd.-Derföre är hang teater så ofta omoralisk, om ock mindre med afsigt än snarare tillfälligt, likasom det åter är en händelse eller en beräkning i de respektive styckenas intresse då han är. 1 harmoni. med:den poetiska moralen,.Dessutom saknar-han:sinne för eller kärlek till.naturen, och derföre är han opoetisk. Han känner blött en viss klass menniskor, af en viss modell; den yttre naturen. erkänner han knappast; det faller honom, i den verld han skildrar, aldrig in att den existerar. Det är ett faktum, som nan känske icke förut fäöstat sig vid, men som icke desto mindre torde vara betydelsefullt, att scenen knappt i ett enda af hans mångfaldiga stycken-(om-man undantager vissa operatexter). är ute. i.det fria. Alla dessa kapitalister. ochsrika: familjer ana icke att det är-en verld utanför -deras slott, deras ätlasmöbler och förgylda. salar. Man skönjer ej ett stycke blå himmel, ej något grönt, ingen sky, men städse-dessa präktiga rumdekorationer, der iman andas: med möda, der äfven den mest behjertade känner sig beklämd och talar med sakta röst, Då man uppehållit sig i denna inspärrade luft, mellan dessa spegiar, kaminer och: länstolar, ehuru längtar man icke. efter de uppfriskande skogar,i hvilka Sbakespeare uppför sina lustspel och der man inandas lifvet och naturen så fritt och fullt! Detta är det resultat, hvartill hr Möller kommer med afseende på Scribe, sedan han omständligt och sorgfälligt genomgått en mängd af hans förnämsta arbeten. Vi kunna döck j annat än beklaga, det hr M. sedermera endast på en. sida eller..något mera vidrör de nyare sträfvandena på komediens. område.i Frankrike. Alex. Dumas fils,j hvilkens arbeten åtminstone röja ett aktningsvärdt sträfvande att böja sig utöfver det Scribeska manåret, om de också icke äro utmärkta för särdeles poetisk lyftning, omnämnes på ett par rader; OetaveFevillet, hvilken åter ipoetiskt afseende. står bögre än öfrige medsträfbjuder. honom ofta. att arbeta, och .som denne