Aftonbladet – 9 augusti 1858, sida 2

SA MjövlEg ERIKA, SARV Ne ANEE. VESA. PARKS DIGRA IEA frih. E. Lagerheim, hvars uppgifter framställde en helt annan sida af det ämne, hvilke den sistnämde excellensen väl företrädesvis borde känna. Denne försäkrade vid samma tillfälle med den mest leende min i verlden de: i diplomaters. lefnadsbehof föga erfarna hu set, att 24.000 rdr i lön visst ej vore fö: mycket för en utrikesminister. Den blanc konungens rådgifvare, hvilken det i främsta rummet ålåg att öfvertyga sina åhörare om landets rika tillgångar och budgettens absolutanödvändighet, hr J. G. Gripenstedt fullgjorde detta på ett sätt, som man kunde vänta sig af ståndets första talareförmåga. Hans vtaflor ha varit föremål för mycke klander, synnerligast sedan krisen kom och med sin grofva pensel öfvermålade de glänsande färgerna. Den utmärkte: artisten ha sedermera sökt visa, att denna mellankomst egentligen ingenting gjorde till saken. Att hi G. är. en mästare i grupperingen af siffror, ka: emellertid ej bestridas. Hvad åter de finansiellä maximerna angår, händer det väl ät. ven honom, liksom andra, att någon gång glömma anföra källorna, en förgätenhet, som grefve Sparre vid ett tillfälle hade den obeskedligheten att lägga i dagen; men sådant förringar . ej vår finansministers -förtjenster i öfrigt, och det länder:honom dessutom alltid till heder, att för vinnandet af sitt kabinett afsigter aldrig, ha begagnat andra medel än ordets makt, ett vapen, som han så väl förstår att föra. Grefve C. .D. G. Mörner yttrade sig vid denna:riksdag sällan, men man fann då med tillfredsställelse och icke utan en viss: förvåning denne: -högkonservative-regeringsleåamot varmt och med goda argumenter förorda tvenne reformer i rent liberal Ukealngs qvinnans myndighet och räntans frigifvande. Grefve N. Gyldenstolpe, den end: af våra ministrar; som förblifvit oberörd a! opinionens klander, yttrade sig aldrig i andrs frågor än dem som tillhörde hans. departement, men då skedde det på ett sätt, som vittnade om den värdighet, moderation och urbanitet, som göra denne måhända bäste bland våra krigsministrar alltsedan 1809 till en lika fulländad gentleman i tribunen som på den plats, der han redan förvärfvat sig armåns aktning och tillgifvenhet. Friherre G. Ugglas; som under riksdagens lopp förflyttades från den unga högerns leder till en taburett, den han sedermera utbytt emot en landshöfdingefåtölj, ådagalade vid:de få tillfällen lå han uppträdde, samma lugna anspråkslösa hållning, som man redan vid förra riksdagen hade tillfälle att hos honom värdera. Mången bland våra läsare torde anse der teckning vi här uppdragit öfver rådgifvarne såsom väl mycket mild, om ej smickrande. Men man: bör erinra sig, att det här är talad! ;m dessa ledamöter icke såsom ansvariga nnnistrar, utan i deras egenskap af representunter; att de under det svenska statsskickets närvarande förhållanden näppeligen kunna be: eraktas såsom regerande; och att således d: :j heller kunna bli föremål för någon annar opposition än konstitutionsutskottets officiella hvaremot motståndet nu. beklagligen måst riktas åt ett helt annat håll, nemligen sidoinflytandets. Af det gammalkonservativa partiet återsti för närvarande endast spridda lemningar, utar någon sammanhållningspunkt, sedan hr vor Hartmansdorffs. mäktiga stämma tystnat och nans ordnande förstånd icke längre finnes till sängligt till ledning för dem som utgått ifrår hans skola. Bland dem som på riddarhuse! sednast representerade konversatismen i des: renhet, nämna vi i främsta rummet hr J. P. Lefren, en man, somi nit för den absolut: hörsamhetens upprätthållande och det gamla: försvar vanligen synes vilja gå nästan längre in sin aflidne vän. Vid denna riksdag tillämpade han dessa principer äfven på kyrklig: förhållanden, i det han varmt ifrade för ovilkorlig lydnad under statskyrkans helsosammr: ok, samt för bibehållandet af de från der verldsliga öfverheten utgångna förlegade tvångslagar,-dem-hanmed en pathos, värdig ett intressantare föremål, uppläste och kommenterade för rikets ständer. Att en af den absoluta hörsåmbetens förkämpar här sågs uppträda emot en kunglig proposition, är svårt att förklara, om ej deraf, att det reformerande majestätet redan en månad förut beklagligen nödgats draga sig tillbaka i privatlifvet: stillhet. I jernvägsfrägan yttrade han sig med kraft emot systemet, och det imponerade sätt med hvilket han då likasom alltid uppträdde, förfelade ej sin verkan på åbörarne. En konservativ af helt annat skaplynne är hr C. W. Tham. Mild, angenäm, undfallande emot motståndare, antager han i sitt föredrag än en viss predikoton, än en med poetiska bilder smyckad retorisk. Hans försök att bringa all lekmannayerksamhet inom kyrkan under presterlig kontroll, ett försök, som lärer ha skett på anmodan af en bekant biskop, och hvilket både här och i utlandet väckte stort uppseende, kröntes väl ej med framgång; men: för öfrigt lärer hr Tham lika litet som det högkyrkliga parti, hvars målsman han på. riddarhuset var, ha funnit skäl till obelåtenhet med hyad på riksdagen i kyrkliga mål gjordes eller underläts.En lekmannaverksamhet i statskyrkans tjenst, som ej af denna kyrka torde böra försmås, är hr N. Tersmedens. Vid tvenne tillfällen yttrade han sig i religionsfrågan med en värme, som ej sällan slog öfver i en viss häftighet, hvilken skadade verkan af ett föredrag, enkelt, allvarligt och vittnande om den fullaste öfvertygelse. Berättelsen om de katolska emissariernas relationer med hofvet på. Särö var någonting som man snarare väntat finna i en not till Ställningar och Fö:hållanden än. i ett konservativt riksdagstal. I,ikhet med general Lefren uppträdde äfven hr T. i jernvägsfrågan på ett värdigt, kraftfullt och dock hofsamt sätt. Det parti, som man benämner än de äldre liberala, än 1840 års män, räknade nu, likasom vid föregående riksdagar, flera utmärkta representanter. Blahd. dessa må här nämnas följande: Grefve B i . al OL RA mm RT rr SR Ke AA ÅA pr MR rr KD PE S ! c 6 I 1 q ; l Å L : i j