— England är åter betänkt på att utföra ett storverk, visserligen i främsta rummet till egen fördel, men hvilket dock i icke ringa mån kommer alla andra sjöfarande nationer till godo. Det har årligen genom strandningar på sina kuster fått vidkännas en ofantlig förlust i menniskolif och egendom, uppskattad till 8 å 900 menniskolit och 1,500,000 . Lämpligaste utvägen att så mycket som möjligt förekomma dessa olyckshändelser har man ansett vara att på sådanz punkter af den britiska kusten, der naturliga hamnar och naturliga skydd för sjöfarten saknas, anlägga s. k. tillflyktshamnar. Till följd häraf till-. satte underhuset i början af sistlidet år en komitå att för detta ändamål anställa undersökningar och inkomma med utlåtande. Denna komite har nu afgifvit sitt yttrande, som af underhuset blifvit godkändt, och regeringen har derefter tillsatt en ny komitå, som skall närmare öfverväga om hvad som erfordras för den praktiska verkställigheten, hvilken antages komma att medföra en kostnad af omkring 3,000,000 . Pressens olika organer understödja på det lifligaste detta förslag, öch Times yttrar med anledning deraf bland annat: Den tanken har stundom blifvit framkastad, att forntidens sagor om drakar och hbafstroll, hvilka årligen af de särskilta samhällena kräfde så många menniskolif, endast voro mytiska uttryck för hemsökelser, som uppstå al mera naturliga orsaker, samt att de hjeltar, som dödade de fasansfulla vidundren, i sjelfva verket voro män med förstånd och: mod, hvilka lärde sina landsmän att göra sig till herrar öfver elementerna genom att utdika träsk, rödja skogar och bygga hamnar. Våra hjeltar gå nu utatt bekriga det hafsvidunder, som lägger en så förfärlig skatt på Britannien. I våra prosaiska dagar tåga de icke ut med stridsyxa eller svärd, med signadt harnesk eller sköld med rödt kors, De beledsagas. ej till stadsporten af furstar och eggas ej af löftet om en älskvärd prinsessas hand vid sin återkomst. Expeditionen, .sådan den; blifvit föreslagen af hr Lindsay — en med: ERA RR