Aftonbladet – 7 augusti 1858, sida 2

drig försinande suada lärer ha vunnit lysande segrar, åtminstone öfver sådana, som, för att begagna Heerens uttryck om czar Petersi slaget vid Narva, ville bli-slagna. ..-Om hr: Bildt Just icke lärer vara någon synnerlig vän af framåtskridandet i allmänhet, så är det obestridligt, att i fråga om anslag, jernvägssystem och statsskuld äfvensom i befordri: väg hans lösen varit ett raskt framåt, ov önska uppriktigt, att han må bibebålla s:: valspråk i allt, som kan, befordra en äsa målsenlig utveckling på den ö, der han nu kommer att föra både svärdet och spiran. Friherre C. Åkerhjelm, hvars tjenster i statsutskottet redan vid förra riksdagen blifvit med ett län belönade, var nu ordförande i ekonomiutskottet, och ehuru han sålunda i detta afseende icke intog: en så framstående plats som förut, var han deremot vid flera tillfällen vice landtmarskalk och fullgjorde detta sjelfskrifna uppdrag på ett oklanderligt sätt. Han utgör en af partiets äldsta och pålitligaste ledamöter. Grefve Erik Sparre hade vid denna riksdag genom sin ställning i jernvägsfrågan, der ban med hela den styrka, som en bindande argumentering och mycken sakkännedom gifva vid handen, kämpade emot systemet, kommit i ett något spändt förhållande till sina politiska vänner. I lagreformsfrågor bibehöll ban deremot helt och hållet sin gamla position och verkade inom det utskott, hvars ordförande han var, med nit och framgång till förkastande eller paralyserande af de genomgripande förslag till förbättringar; som utgått dels från enskilta, dels från regeringen sjelf. Dessa fyra ledamöter kunna betraktas såsom junkerpartiets eller den s. k. ounga högerns egentliga. målsmän under riksdagen. Föröfrigt må bland partiets mera framstående och utmärktare förmågor nämnas grefve C. M. Björnstjerna, som inom denna krets intager en mera sjelfständig plats, och hvars lofvärda nit för sjelfstyrelsens organiserande inom vårt land vunnit erkännande äfven af dem, som i öfrigt tänka olika... Hans varma, raska och konstlösa föredrag förfelar aldrig sin goda verkan på åhörarne. Allt detta kan äfven med fullt skäl sägas om grefve C. F. L. aj Ugglas, hvilken likväl vid denna riksdag sällan hördes yttra sig i annat än bevillningsfrågor. Om friherre BR. Cederström kan detta just ej med skäl sägas. Han begagnade nu. likasom vid föregående riksdagar, sin yttranderätt på ett temligen omfattande sätt. Som talare har han obestridligen sedan förra riksdagen vunnit. Hvad man då mot hans föredrag anmärkte har till en stor del försvunnii och lemnat rum för ett mindre blomstrande. mer allvarligt framställningssätt. Hr M. G. Brakel uppträdde vid denna riksdag med storartade planer, storartadt försvarade. Hans älsklingsid att i en stor örlogsflotta vilja se Sverges främsta och nästan enda värn föranledde heta strider med grefvarne Platen och Frölich, hvilken senares antysning derom, att bakom den. man, hvilken här uppträdde såsom storflottans förkämpe skulle, stå .en annan man, hvars inflytande inom detta område icke är någon hemlighet, upptogs af den oförskräckte örlogsmannen och förnekades med en ifver, som hos mången snarare stärkte än försvagade den af grefve Frölich framkastade antydningens vigt. Härmed må nu vara huru som helst; det vissa är, att herr B. på talets ocean seglade med en färdighet och fart, som väl kunde ge anledning till den förmodan, att vinden kom från rätta hållet. Bland de talare, som väl ej nu för första gången uppträdde, men som icke på en längre tid låtit höra sig, var hr E. Nordenfelt, hvars lifliga, varma, högst talangfulla framställningssätt ådrog sig allmän uppmärksamhet och alltid qvarlemnade ett ganska angenämt intryck, äfven hos dem, hvilka ej delade talarens åsigter. Hans. anförande i fråga om biskopslönernas reglering var ett litet förträffligt kabinettsstycke i Teniers manr, men som. till. följd af en måhända nog långt drifven grannlagenhet eller eftergifvenhet å talarens sida, aldrig blef synligt i protokollerna. Det kunde kanske anses såsom en brist på skyldig uppmärksamhet å vår sida, om vi skulle afsluta denna lilla -skizz öfver den unga högern eller högerns ungdom, utan att med några ord omnämna en af dess märkligare företelser, hr G. H. Ehrenhof, som emot slutet af riksdagen höll ett tal-emot religionsfriheten, hvilket de ifrigaste af denna reforms motståndare icke kunde afnöra utan en med smärta blandad förvåning. Önskligt och konseqvent vore, om en och annan bland dessa s. k. konservativa ville i det offentliga äfven iakttaga den konservatism, som afser sjelfbeherrskning. (Forts.) — Sedan Kongl. Maj:t, med, föranledande af, men inglunda i full konseqvens med sist församlade ständers beslut nedsatt en komitå för ahställande af statistiska undersökninoar