Aftonbladet – 7 augusti 1858, sida 2

MIN FÖRLORADE ALICE. (Forts. från gårdagsbladet.). Det var sent då jag Jhemkom från min grobblande vandring. Egondomsherrn och hans maka hade gått till sängs, barnen voro på någon förlustelse i nästa hus, och ett ensamt ljus syntes genom. förmaksfönstret gom var öppet. Fullmånen sken klart från den djupblå skyn. Jag öppnade gåralsgrinden och inträdde, och der, i husets öppnv dörr, satt Alice med en lätt schal kastad öfver sina axlar och hennes hutvud lutadt emot Newfoundlandshundens långhåriga sida. Hans vackra, bruna ögon bevakade mig, när jag kom uppför gången, men han rörde sig icke. Jag satte mig ned nära henne, men på ett Wpre trappsteg, så att jag kunde skåda upp i he. nes ansigte. FT A lice, du tycks ej må väl Me 5 jag mår väl, fullkomligt bra. Jag reser i mOrgonm Resevr! Hvyart?, Hem. Till London: Nä, hvad fattas dig, kusin Frank? Hörde du aldrig talas om någon som far till London förut? Jo; men, Ihvarföre far du? . Hvarföre?, Hennes ögon vidgade sig och hon såg på miig. Af många skäl. Först och främst kom jaj ; för att vara här sex veckor, öch nu har ja g stannat nära tre månader; för det andra, ; emedan jag har göromål, som ej längre kunna uppskjutas; och för det tredje, emedan m ina Vänner undra hvad i all verlden qvarhållt Tr mig här så länge, och snart skola. säga att . det är du, Frank. De påstå att de ej kunna . uthärda mig förutan längre, :och det är behagl, igt att vara saknad, som du vet. an i Och således åtev vänder du till det: amle lefnadssättet, Alice? Och efter någon tid sor -modat: jag. att du gift er dig? Jag skulle icke vilj 2 tillstyrka någon man than må vara ung eller gammal, att, ifall har