Aftonbladet – 6 augusti 1858, sida 3

andra könet ensamt kunde tillåta sig en sådan frihet) ledde eller försökte att leda samtalet in på detta Kapitel, såg man genast herrar statsråder, senatorer och lagstiftare antaga en uppsyn, som tycktes vilja säga: -Jag känner till allt det der, men ni får likväl inzenting veta; dervid det är väl till märkandes, att de flesta alldeles ingenting visste. Det faller eljest af sig sjelft, hyilka det var bland medlemmarne af vårt kön, som väckte mesta uppseende vid sidan af de stora dignitärer, som främst gjorde en salongs betydenhet. Det var unga adjutanter, unga officerare, unga Jfverstar, till och med unga generaler, hvilka vanligen endast som hastigast passerade Paris, men der uppträdde liksom omgifna af all den ära våra armeer skördat och af alla le faror, som de hjeltemodigt trotsade. Dessa herrar voro visserligen utsatta för att innan kort återkomma med ett öga, ett ben eller en rm mindre, och sådant inträffade också esomsftast; men det oaktadt hade de hos qvinnorra, dessa luftiga väsenden, som tänka endast på det närvarande ögonblicket, ett afgjordt företräde framför hvad herrar militärer, såsom man , vet, kallade le Pekin. Vid sidan f dessa strålande meteorer gjorde den unge embetsmannen, den unge advokaten o. s. v. en mycket sorglig figur. Den unge läkaren :nsam kunde måhända motväga deras dragningskraft, men detta blott vid sjukdomstillfällen.. Då dertill kom, att alla dessa unga Pevins mer eller mindre misstänktes att ha valt den civila banan endast till följd af något hemligt lyte, som gjorde dem odugliga ör vapenyrket, trodde sig skönheten berättigad att vara lika svårtillfredsstäld som äran; och de unga civilisterna ansågosi dess ögon. samt och synnerligen, såsom saknande all tjusningsmakt, ehuru många ibland dem måända mådde alldeles förträfflligt och hade inträdt på den civila banan endast derföre. att de tillhörde rika familjer, som haft råd att friköpa dem från krigstjensten, och derföre att de helst velat slippa blifva lemlästade. De ynglingar, som hade bestämt sig för vapenyrket, voro för öfrigt odrägliga. En verklig oregerlighets-och kämpa-anda, som gaf sig luftinför och emot hvem som helst, hade, i förening med hoppet om höga grader, helt ock hållet förvridit dessa unga hufvuden och hos dem intagit den sanna fosterlandskärlekens ställe, eller åtminstone bragt densamma i sådan sjudning, att den antagit karakteren af förmätenhet. Denna ungdom, som studerade naturen endast för att lära känna dess krafter och lessa krafters användning för att strida, omstörta, förkrossa, hade till följd deraf blifvit, om jag så får säga, despiritualiserad. En regim, som från det borgerliga lifvets fredliga och ordnade banor bortryckte så mycket folk, för att inkasta dem uti de utsväfningar, som äro oskiljaktiga från lägeroch garnisonslifvet, kunde svårligen, åtminstone i vissa hänseenden, förbättra nationens seder, och kejsardömets seder ha, efter hvad jag tror, heller aldrig varit åberopade såsom fterföljansvärda mönster. Då Directorium föll den 18 Brumaire, föll dock icke med letsamma detta tidskiftes till ordspråk blifna sedeslöshet. Konsulatet och kejsardömet fortsatte snarare än tillintetgjorde densamma. Kejsaren afskydde skanda!en, såsom stridande not ordning och skick, och af denna anledning straffade han den strängt, men hån gaf,